Nytt försök här och ny stjärna i flocken

Kanske man ska fortsätta där man slutade. Har letat runt efter ett bra ställe att blogga på men inte hittat något som passar. Så nu ger jag detta ett försök.

Det var ju ett tag sen sist. Jag har gått ut skolan, hunnit jobba några år och alldeles snart läst ut min första kurs på universitet. Jag har flyttat hemifrån och bor i en egen lägenhet i majorna. Pelle mår bra och är lika gal docs sprallig som alltid. Vi har fått en ny familjemedlem. Lyra, som just nu är 7,5 månader och en himla glad och rolig prick. Livet är bra.

Det är väl mest om Lyra träningen handlar nu. Det är där jag har mål och framtidsplaner. Pelle är lite som en maskot. Han är så grym nu, kan gå fot huuur länge som helst och älskar att träna, vilket vi också gör! Men att gå upp och tävla med honom känns inte aktuellt. Känns trots allt långt upp till elitklassen. Får se om det blir någon apelklass någon gång.

jaja, jag ska ge detta en ärlig chans. Älskar att kunna gå hit och titta tillbaka på vad vi har gjort. Ångrar varje dag med Lyra att jag inte har skrivit ner mer. Speciellt med valptiden och sådär. Men men. Det är ju inte försent än.

Men nu är det läggdags!

klubbträning två gånger idag

Det har inte blivit så mycket bloggande. Vet inte om det kommer bli mer. Det är inte riktigt för att vi inte gör saker, snarare att tiden inte riktigt finns till att prioritera bloggen. Men gör ett nytt försök, igen.
 
Idag var jag på klubben hela två gånger. (att ha fixat körkortet var helt klart det bästa i hela mitt liv, nånsin, ÄLSKAR det! )  Förmiddag med Hanna och Freja. Sedan en tur på stan med kära vänner. Och sedan en fantastiskt vacker kvällstur med Tilda och Maja.
 
Under förmiddagen passade jag på att verkligen nöta apporterings dirigeringen. Flyttade om mycket med både koner och apporter. Detta för att få honom att verkligen tänka så mycket som möjligt och inte bara gå på automatik. Det syns på honom att det blir svårare när det blir nytt, vilket endast är bra då han blir mer medveten om vad han gör. vad som är rätt och fel. Det var det enda vi tränade men riktigt nöjd över träningen. Måste fortsätta nöta, nöta, nöta men han jobbade på bra idag!
 
När sedan Tilda ringde och undrade om jag ville träna lite till kunde jag ju inte säga nej så det blev en tur till. Denna gången var vi ensamma och det var fruktansvärt vackert med den fina dimman och den friska luften. Lite annat upplägg under kvällen. Vi körde 5-minuterspass där vi fokuserade på ett moment i taget. Fritt följ, fjärr, apportering och sedan läggande/ställande/sittande under gång.
 
Man kunde inte se på Pelle att han några timmar senare hade haft ett ordentligt träningspass. Hur kan det finnas så mycket energi i en hund?! I samma veva är han fokuserad och vill bara jobba, jobba, jobba (och däremellan busa lite med sina kompisar) och man kan inte låta bli att bara ÄLSKA det!! Man vill aldrig sluta träna! Underbara hund ♥ ♥♥
 

 

Historisk dag

Igår var en historisk dag, jag satte Pelle i bilen och åkt iväg till klubben helt själv. (klarade uppkörningen i fredags). Att kunna åka till klubben när man vill har varit den absolut största drivkraften i kampen mot körkortet och har väl längtat efter denna dagen i i alla fall 3-4 år. Häftigt. Den 24 september får man skriva upp!
 
Själva träningen då, ja det blev inte särskilt mycket jag främst åkte upp för att vara hjälpinstruktör. Men han fick vara med på gruppmomenten och sedan lite uppvärmnings-frittfölj. Tycker han är lite ofokuserad i gruppmomenten, men tror det kan bero på att det var länge sedan vi tränade med andra hundar. Det fria följet gjorde han toppenbra trots mycket störning! Sedan fick han hoppa in i bilen och vila en stund innan vi åkte hemåt igen.
 
Det blir definitivt fler åkturer till klubben!
 

efterlängtad träning

Är hemma i gbg sen ett par dagar. Har inte hunnit bli så mycket mer än promenader men idag var det äntligne dags. Mötte upp Linda med Charlie och Hanna med Freja på klubben där vi stannade i nästan hela tre timmar. Kvällen var fantastiskt fin och man kunde bara sitta där i gräset och prata och sedan varva det med lite hundträning när det är som bäst.
 
Åh vad vi har saknar våra träningskompisar!
 
 
Själva träningen då. Pelle var helt galet förälskad i både Freja och Charlie. Dock gjorde han strålande ifrån sig på både konskicken, dirr-apporten och rutan från konen, med bra fokus på uppgiften, så då får man väl lov att va lite knäpp emellanåt. Han har nog saknat sina kopmisar med.
 

Man blir trött av att träna elitmoment

Idag körde vi ett lite större träningspass på planen. Får passa på när det varken är supervarmt eller åskar. Min energi ligger inte heller på topp nu, skol/termin/åkahärifrån-ångesten är rätt stark vid det här laget...
 
Hur som helst, jag satte upp lite koner och började sen med ett fritt följ. Det märktes på honom at det var ett tag sedan vi tränade för han var lite loj och orkade inte riktigt anstränga sig. Men när han väl fattade att det faktiskt var arbete vi sysslade med skärpte han till sig rejält.
 
Sedan tränade vi lite konskick. Kommandot på tävlingen var runda, eftersom det var enda chansen att han kanske skulle förstå avd han skulle göra hehe...Idag funkade inte det kommandot så bytte till "kona". Lite lat av mig är jag nog men det funkade iallafall och han gjorde ett par fina konskick. Ska fundera vidare på vad jag ska döpa kommandot till.
 
Varvade av med lite rutan och det satt som det skulle. Några gånger kom han lite skevt in och då gjorde vi om. Måste tänka på att inte glömma bort att träna rutan nu, för då tror jag att han kommer glömma den. Kanske inte grejen men tappa den fina positionen och säkerheten han har haft innnan.
 
För att göra slut på några godisbitar jag hittade i fickan tränade vi lite skiften i fjärren. Läggande och ställande under bakåtmarsch samt lite mer fritt följ. En bra träning blev det och nu har jag en trött och flåsande Pelle bredvid mig.
 
 
Kan ju även meddela att, lagom till pride, gick Pelle och förälskade sig i mormor och morfars hund Kalle. En kastrerad Labbe som enligt Pelle luktar väldigt gott (vissa kastrerade hundar kan tydligen lukta löptik). Kalle är väldigt snäll och det verkar inte göra honom så mycket när pelle blir för intresserad. Men för bådas skull får jag anstränga mig lite mer och säga till Pelle att gå och lägga sig istället för att hela tiden passa upp och lukta på kalle.... ;) De är söta iallafall!
 
Annars händer inte så mycket här på landet. Våra kusiner är här med lite yngre barn och Pelle är så fin med dom och deras upptåg.
 

När himlen faller ner är det skönt att vara flera

När blixten i princip slår ner ovanför en, när regnet öser ner och när det åskar så man tror himlen kan falla ner när som helst. Då är man extra tacksam mot cafépersonal som fixar att man kan ta med hunden in till värmen inne på cafét. Pelle är inte åskrädd, men hade nästan vart konstigt om han inte blivit det efter en stund ensam i bilen i det ovädret så mycket som det lät.
 
 

Två lydnadsdebuter på två dagar - bästa Pelle!

ojojoj, vilken helg! Vi var anmälda till helgens lydnadstävlingar på ransäters hundutställning. Tänkte att nu fick det allt bli en debut i trean och det fick gå som det gick. I gränö var det svårt att träna så det verkliga träningen har ägtrum de senaste fyra dagarna. Det kändes bra men jag hade verkligen inga som helst förväntningar på att vi skulle få mycket poäng eller ett förstapris. Det jag ville ha var att vårt samspel skulle fungera och att vi skulle kunna jobba bra tillsammans utan att Pelle skulle gå ner sig för mycket. Det är vad vi har haft problem med innan. - Det problemet visade sig verkligen under helgen kan jag intyga!
 
På lördag var det dags och efter en lång väntan blev resultatet blev följande.
 
 
 
Ja, inte så mycket att säga. Pelle var fantastisk! Ett förstapris, en förstaplacering och sedan fick vi visa upp oss med de andra gruppvinnarna i finalringen. På vår debut i klass tre! Snacka om häftigt!

Sedan var vi ju anmälda till söndagens tävling med. Och då jag inte vill ha något LP var de tävlingsansvariga snälla nog att låta mig flytta upp en klass och därmed debutera i Eliten dagen efter - internationellt till och med. Jag är knäpp, haha ;) Det blev lite träning under lördagkvällen (i eliten kan det ju vara bra att exempelvis kunna springa till en kona eller att dirigeras åt olika håll) och resten av kvällen spenderades med att läsa in mig på reglerna.
 
 
Sedan var det dags igen. Och här är resultatet på vår första elittävling, med endast ca en kvarts träning i bagaget.
 
 
 
Som ni ser är poängen ingenting att skryta med. Men jag är så otroligt stolt över oss båda två och framförallt över Pelle. Han hade iallafall 5 helt nya saker att genomföra under denna tävlingen och han gjorde alltid sitt bästa och försökte. Att klockan var mitt på dagen, det var varmt och det fria följet var mycket längre än vad han var van vid gjorde att han var rejält trött mot slutet. ÄNDÅ fiixar han fjärren så bra som han gör. Under hela programmet hjälpte jag honom mycket mer än vad man får eller kanske borde (därav bland annat vår nolla i vittringen) men det förtjänade han så som han kämpade! Att jag sedan var lite virrig och gick åt fel håll när jag vinklade från rutan får väl höra till en snabb debut, haha!
 
Kan fortfarande inte förstå att vi nu är ett elitekipage. Det är så overkligt. För bara ett halvår sedan tragglade vi fortfarande med klass två och för ett år sedan var våra gruppmoment ett jobbigt inslag för oss båda. Nu är vi rejält taggade och ser bara framåt.  Älskade, älskade underbara hund!! ♥♥♥
 
Fotograf: Tilda Franklin

Vi lever

Vi lever och mår bra! Ute på landet händer inte särskilt mycket. På dagarna är det så varmt så det går kannpt att göra annat än gå upp och ner frn vattnet. Pelle älskar att bada! Hans simstil är dock helt katastrofal!! Han har fått ha flytväst de senaste dagarna för att han ska lära sig att man kan använda bakbenen också och inte bara sprattla med frambenen.
 
Vi går lite skogspromenader, tränar lite och pysslar med lite allt möjligt. För några dagar sedan var vi inne i stan och när de andra handlade hittade vi ett parkeringshus som funkade perfekt som träningsplats. Dels för störningen, dels för att det ösregnade ute. Min lille pudel glänste! Så sjukt duktig var han! Allt var roligt och allt gjorde han bra, trots att det var mycket ljud och störningar, så underbar känsla.
 
Annars flyter det på, det är skönt och fridfullt här ute. Pelle blir dock OTROLIGT stressad och orolig när någon av oss badar och hoppar i vattnet. Då går det inte att ha honom med utan han får stängas in. Skäller, gnyr och skriker rakt ut. Ja
 
g tycker så synd om honom och jag vet inte heller hur jag ska få det att bli lättare för honom. Inget jag gör verkar nå fram till honom...

Vi lämnar stan!

Idag packar vi in all vår packning med sommarutrustning, hundar, kameror och träningssaker i bilen ch styr färden mot lantställe 1. En liten mysig ö på Östkusten. Där blir det en hel del slappande, säkerligen bad och såklart hundträning och fotograferande! Ska bli helt underbart. Mitt internet kommer troligen vara ytterst begränsat så vet inte när nästa uppdatering kommer. Den som lever får se.
 
Igår var vi med tilda och Maja nere vid hinsholmen och tog bilder. En fruktansvärt vacker solnedgång! Bilderna skulle behöva lite redigering men det har jag itne hunit med än, får bli arbetet under bilfärden!
 

rörigt inlägg

Även idag blev det träning och nu känns det som vi är igång igen! Härligt!
 
Gick genom skogen ner till röda sten imorse och ställde upp våra saker precis under älvsborgsbron. Där var det både en hel del folk och framförallt väldigt bullrigt från de hundratals fordonen som åkte ovanför våra huvuden. Lite mer utmaning än "våran" säkra fotbollsplan, men man ska ju utmana sig så det var perfekt.
 
Började med lite fritt följ, ett kortare pass då jag ville spara energi till senare moment. kortkoppel på och fick påminna honom i vänstersvängar, det är svåtr för honom men jag tror han börjar förstå. 
 
Blev sedan ett pass med rutan. Han verkade få hjärnsläpp och ställde sig utanför rutan några gånger, vilket han inte har gjort på jättelånge. Gör om och gör rätt och sen satt det. Det blev lite av en konflikt då han inte ville lägga sig i rutan. Trots att han kan lägga sig på de avstånden utan ruta och när jag ställer honom i rutan. men ett sick plus ett läggande gick helt enkelt inte. Frustrerande! Vi löste det till slut men frågan är hur det kommer se ut vid nästa pass. Borde nog göra upp en plan. Får fundera på det.
 
Vi löste det förra men pelle var ordentligt trött, och hade inte heller fullt fokus. Borde kanske ha slutat där men valde att fortsätta istället.  Det blev bråk både med sättandet och fjärren - min hund kan plötsligt inte sätta sig ner...  Jag vill inte släppa igenom när han inte lyssnar på mig. Men idag tror jag det blev för många konflikter. I framtiden får jag försöka fokusera på en i taget, kanske.
 
Vi avlutade med ett långt fritt följ där han briljerade, mycket störning som han klarade galant. Bra svängar och toppenposition. Och det var ett långt pass! Därefter fick han springa till rutan några gånger utan att lägga sig och sedan leka med sin boll och vara lycklig. När jag tänker på träningspasset nu i efterhand har jag en överhängande positiv känsla och jag känner att vi har utvecklats något enormt. Några gånger blev det jobbigt för oss båda, men vi avlutade med humöret på topp iallafall.
 
Därefter gick vi glada därifrån och pelle fick gå lös till strandne där han fick bada. Efter att ha varit ute i totalt tre och en halv timma gick vi hem genom skogen.
 
Ett rörigt inlägg men det är nog inte mycket klarare i mitt huvud heller. Några bilder från idag. Just det! nyklippt är han också! Sommarfrisyren är på, skönt för oss båda!
 
 

Ännu en bra träning

Idag är en ny dagoch även idag blev det ett ordentligt träningsapass för pudeln. Jag började med ett fritt följ med kortkoppel där jag var på honom i svängarna, framförallt i vänstersvängar tappar han fokus på mig. Jag fick förstärka med kommando de fösrta gångerna och sedan verkade det som han förstod vad det var han höll på med, även när det svängde och han bjöd på några riktigt snygga vänstersvängar! 
 
Sedan gick vi över till det jag så fint kallar "rutan utan ruta", dv att jag skickar honom rakt fram, stannar och lägger honom och sedan avslutar enligt klass 3. Detta för att jag inte vill hålla på att bråka om position och så vidare i rutan när det inte är det vi tränar. Han har en tendes att inte lägga sig på första kommandot, men även detta slank in i lilla hundhuvudet att det ska man tydligen göra. Resten var inga problem.
 
Sedan "pausade" vi med en liten platsliggning. De första 3 minutrarna stod jag kanske 50 meter bort, synligt. Jag fegade lite då det kom en annan hund som såg ut att vara påväg in på plan, därför gick jag inte och gömde mig med en gång utan stod kvar för att se vad som hände. När de istället gick vidare, gick jag 50 meter längre bort och gömde mig bakom en bil. Då fick han ligga i ytterligare 3 min. Väldigt duktig tyckte jag han var, det är inte många gånger jag har varit utom synhåll och nu var jag dessutom lååångt bort.
 
Metallen är helt klart inte ett av våra favoritmoment. Usch usch usch. Vi lekte lite med den och belönade en del gripanden. Men det känns aldrig som vi kommer någon vart med den. Vi börjar liksom från samma ställe varje gång vi tränar. jaja...
 
Här var han rätt trött och vi körde en fjärr, vill hitta de tillfällen då han inte gör första skiftet så jag kan lära om. Fick dock inte chans till detta idag då han gjorde det perfekt vid första försöket.
 
Sist men inte minst körde vi sättandet. Kanske inte världens smartaste drag då Pelle vid det här laget var trött och inte riktigt orkade koncentrera sig. Det gick från att sätta sig långsamt, till att lägga sig, ställa sig, rulla runt, lägga sig på rygg, inte följa med mig alls, rymma därifrån, osv. han testade allt, förutom att sätta sig. Efter lite knepande fick vi till slut fram snygga sättanden och då packade vi snabbt ihop väskorna och gick sakta hem genom skogen.
En bra träning!
 
 

Ordentlig genomkörare på klubben

Okej om jag ska hålla igång bloggen nu måste jag ju berätta vad vi gör också. haha. Får se hur länge det håller.
 
Dagen började med en lång härlig morgonpromenad. Vi utforskar skogarna ovanför huset och trots att vi bor så nära stan kan man gå långt utan att möta minsta människa eller hund, låta pelle springa lös och bara njuta av naturen. Härligt!
 
 
 
Under eftermiddagen hämtade vi upp Tilda och Maja och mötte sedan Hanna och Freja uppe på klubben för lite träning. Då ingen av oss hade tränat på ett tag körde vi full genomgång av respektive klass vi befann oss i. Pelle och jag satsade stenhårt mot trean.
 
Platsliggning - lite för mycket nosande och en aning för mycket tittande. Det spöregnade så det kan ha varot jobbigt för honom att titta upp mot mig (som stod upp epå en kulle). Men det här ska vi nog träna lite mer på.
 
Det fria följet tyckte jag kändes jättebra. Jag hade bra fokus och tror faktiskt jag fick ordning på mina steg, snubblade inte runt så mycket som vanligt. haha. Även pelle gjorde bra ifrån sig, bra position, bra fokus och överlag väldigt bra. Han tappar lite i slutet av svängar så där behöver jag detaljpilla lite med kortkopplet tror jag. Sättandet var bra om lite långsamt. Inkallningen gick förvånansvärt bra den med, lite långsamt ställande men med tanke på den obefintliga träningen på det momentet är jag jättenöjd.
 
I rutan la han sig inte ner på första kommandot men sedan låg han snyggt och stabilt och gjorde det grymt bra. Apporteringarna var itne alls bra, han hämtade dem, men det var motvilligt och oerhört långsamt och segt. Tråkigt. Vittringen satte han grymt bra trots att jag bara hade hållit den några sekunder innan. Han har väldigt hög fart mot pinnarna men saktar av och letar i ett relativt hyfsat tempo. Tror dock inte det skadar att dra ner lite ytterligare på farten här. Fjärren gjorde han ju bara perfekt. Han är såå säker och stabil i alla skiften. HAn ska bara veta att han ska göra dem också och inte ligga kvar. Men när han gör det, gör han det GRYMT!
 

 
Problemet i vår träning handlar inte om några moment. Det handlar inte om något som vi inte får att funka eller en del i ett moment som aldrig förstås. Våra problem är det runt omkring. Våra energier och känslor. Hur jag fungerar och hur Pelle fungerar och hur vi fungerar ihop. För det är trots allt ihop som vi ska jobba på plan. Till skillnad från för kanske ett halvår sedan, känner jag inte längre en osäkerhet i att han ska slå över, stressa samman eller sticka ifrån mig. Det är oerhört skönt att kunna jobba med min hund utan att behöva tänka på allting runtomkring, att veta att han stannar kvar hos mig, både för att han vill, men även för att det inte finns något annat val. Det är en trygghet, en säkerhet som gör att jag känner mig oerhört mycket mer bekväm i vår träning.
 
Idag under träningen gick han dock ner sig rätt rejält under den tävlingsmässiga genomgången. Det fria följet och några av de efterföljande momenten var bra, han var glad och energisk och lyssnade bra på mig. Sedan var det som att något hände, långsamt blev han bara slöare och slöare, jag fick tjata mer på honom och han lyssnade inte lika bra. Han blev mer intresserad av omgivningen  och mindre av mig, även fast han gjorde vad jag bad honom. Men attityden och energin saknades helt. Jag förstår inte vad det är som utlöser detta.
 
Jag tror inte att han inte orkar ansrtänga sig utan belöning, då jag belönade rätt mycket emellan och även försökte gasa igång honom .Jag funderade på om det kan vara tvärtom, att jag, genom att leka och belöna, förstör hans fokus och på så sätt tappar honom. Kan han ha blivit trött utan alla momenten då vi inte tränat på länge. Var det freja som följde med tävlingsledaren som var aldelles för intressant. Var det mina energier som påverkade? Och på vilket sätt, jag var ju knappast nervös unde dagens träning. Jag har ingen aning, och det är fruktansvärt frustrerande att inte veta. Jag antar att jag lär behöva testa igenom lite olika taktiker för att se om jag får någon klarhet i något.
 

valpsjuk, minst sagt...

Idag träffade jag Maja, Vilma, Andrea och lilla Malte. En 12veckor gammal cockerspaniel-valp. HUR underbar?! Valpsjuk minst sagt! Måste bara förbi det lilla problemet att min syster är överkäsnlig mot hundar och att det förmodligen inte blir någon ny förrän jag bor någon annanstans. Tills vidare tänker jag sno med mig Malte lite då och då för valpmys! ♥
 
 

vad vi sysslat med det senaste - Instagram

Trots att bloggen har stått still har mitt instagramkonto (ebbaojendal) mer eller mindre ständigt uppdaterats. Ungefär såhär kan man sammanfatta den senaste tiden.
 
 
 
sedan kunde man tydligen inte gå längre ner i instagramflödet....

Vandring med hundarna

De senaste månaderna har jag behövt lägga aldelles för mycket tid på skolan. Det var tufft och stressigt och tiden räckte inte ritkigt till för att upprätthålla träningen med Pelle - än mindre om att blogga om det. Stackars Pelle har fått anpassa sig och trots att vi inte har gjort så mycket tror jag inte han har lidit särskilt mycket av det. Det har dock inte varit optimalt för någon av oss men som tur är det över för just nu. Nu är det sommarlov och vi har all tid i världen. Första prioritering blir att göra saker med Pelle, sedan ska jag även försöka få igång bloggen igen och blogga om det.
 
I förra veckan åkte jag och Tilda med hundarna ner till falkenberg för att kolla på lydnads och agility-SM, många duktiga ekipage och inspirationen kom som ett brev på posten. ite bilder därifrån.
 
 
Efter ett par timmar tröttnade vi dock och gav oss ut i skogen. Vi hittade en stig som vi bara gick bara rakt ut och gick och gick. Efter ett par timmar hittade vi en fin åker där vi slog upp det medhavda tältet, sedan började det regna och vi fick ta tältet i varsitt hörn och springa in under en halvöppen lada. Där spenderade vi kvällen och natten innan vi slog oss till ro och somnade gott.
 
Dagen efter fortsatte vi gå och vi upptäckte att vi gått åt fel håll och vände tillbaka i en cirkel. In i Falkenberg igen. Och sen ut igen, åt andra hållet, riktningen styrdes norrut i landet men vi hann inte särskilt långt innan regnet började ösa ner över oss och i var tvungna att söka skydd tidigt.
 
Tredje dagen var vi uppe tidigt och efter fruskot startade vi gå, och det var i stort sett det enda vi gjorde under dagen. Och ett flertal timmar och ett flertal mil under fötterna senare var vi framme i Varberg. Sedär! Därifrån tog vi tåget hem till Göteborg där det blev en god natts sömn i den mjuka sängen och en minst sagt välbehövligt vilodag därefter. En underbar utflykt! Hundarna hängde såklart med, de fick ha på sig väskor och bar dem så fint så. Dessutom kunde de gå lösa i stort sett hela "promenaden", även när vi gick igenom både falkenberg och varberg. De lyssnade så fint och var väldigt behagliga och lätta att vara med under hela resan.
 
 
 

minisemester i ett underbart småland - instabilder


välbehövligt klubbhäng mitt i allt plugg

Träffade Linda och Charlie uppe på klubben i fredags - minst sagt välbehövligt då jag är helt dränkt i plugg för tillfället (och hela maj med som det ser ut nu...). Vi satte upp några agilityhinder och Linda lärde mig lite om olika byten och jag och Pelle fick testa lite och det är faktiskt himla roligt! Får nog ta tag i det lite extra och träna lite mer och lite oftare!
 
Efter en stund på agilityplan gick vi tillbaka till tryggheten - lydnaden. Här jobbade vi igenom hundarna men mest av allt flummade vi mest runt och skrattade och lekte med varandra och hundarna (och fasen att jag aldrig aldrig kan lära mig gå ordentligt....! ).  En bättre fredagseftermiddag kunde man inte få helt enkelt!
 
Några bilder från de senaste dagarnas instagram.
 
 

Senaste tiden...

Gissar att det är bätte at inte hinna blogga för att man gör för mycket än att man inte har något att blogga om alls, haha... Bloggen kommer just nu inte i förstaprioritering som ni kanske märkt men förhoppningsvis hittar jag ny kraft snart igen.
 
I onsdags träffade jag Linda och Hanna på Lindas plan och tränade i några timmar. Pelle gick ett urdåligt fritt följ där han knappt kollad epå min en enda gång. Vi funderade och funderade och stötte och blötte problemet tills vi fick fram en möjlig orska och vad som skulle vara bäst att göra åt det. När jag sedan tränade efter träningen gick det mycket mycket bättre. Om det berodde på att han bara hade nåt konsitgt för sig tidigare eller något annat är jag osäker. Jag behöver fortfarande jobb apå att han faktiskt ska jobba med mig i det fria följet men jag tror inte det är såå illa som det såg ut på plan där och då, haha...
 
Vår lilla träningsgrupp är verkligen ett härligt gäng hundar och människor och man lär sig så oerhört mycket av att kunna vara med och prata om problem och framgångar tillsammans. Tacksamhet är bara förnamnet!
 
Foto: Linda
 
När vi skulle hem hade vi tränat så länge att bussarna hade slutat gå, eller de gick i varje fall väldigt sällan. Så vi hade inte så mycket val än att börja traska hemåt. Det blev en skön nattpromenad i nya områden och efter en dryg timma var vi hemma och somnade gott med både huvudet och kroppen aktiverad.
 
Vi har fortsatt med vårt cyklande, han har nu lärt sig att man ska springa på höger sida bredvid mig och håller bra position även i möten med allt möjligt. Igår cyklade vi, tillsammans med Tilda och Maja, ner till nya varvets hamn för att ta lite bilder och passade på att miljöträna lite också. Hundarna fick bland annat gå upp och ner för en lång och brant gallertrappa och det löste det som de aldrig hade gjort annat. Duktiga!
 
 
Imorgon börjar en ny vecka som förhoppningsvis kommer fyllas med diverse roliga aktiviteter!
 

talang med löptik i näsan?

I  måndags tränade vi med talangtruppen på klubben. Upplägget vara att vi skulle gå igenom den klass man låg i tävlingsmässigt för att kunna stämma av var man ligger och hur momenten såg ut. Bra upplägg. Jag och Pelle var laddade och kände oss redo.  Jag valde att värma upp honom ordentligt innan med några fria följ innan det var vår tur att gå in på planen och ajg tror att det är vad han behöver för att kunna landa lite.
 
Filmen är lång, men för er som orkar ta er igenom så är den här, oklippt och allt.
 

Det fria följet är ok, han har bra position och går stundvis väldigt bra men det är mycket kolla på annat och inte riktigt hänga med. Något som också jag måste bli bättre på att upptäcka och vara konsekvent med. Sättandet är jag nöjd med och inkallningen likaså, den är - som ni ser - långt ifrån klar men vi har aldrig satt ihop det till ett helt moment med så långa avstånd och han kommer upp i en sån jäkla fart så just nu är jag förstående för att han stannar långsamt!

Rutan är jag otydlig i starten, jag vänder upp nästan direkt från inkallningen och stressar iväg ett kommando. Slarvigt av mig och Pelle vet inte vad han ska göra (galet söt är han dock!) han tar nya tag och hittar rutan (svansen får stanna utanför dock), lägger sig inte ner och slarvar rätt rejält i inkallningen. Inte så snyggt i helheten kanske.

Fram tills hit gick det ju någorlunda bra iallafall  och jag kände att det kunde bli nåt av det ändå. Då kommer apporteringarna... och den obligatoriska löptiksdoften på talangträningarna. Pelle helt blockad. skithund! Apporteringarna går åt skogen och mitt humör likaså..

Vittringen blev jag glatt överasskad av. Jag skulle önsa att han sänkte tempot en aning men samtidigt hittar han ju rätt pinne så kan inte vara annat än nöjd på en nästan tävlingslik vittring. Sen har vi inte tränat på att han ska hålla den längre tid eller komma in med den så det är inte så konstigt att han blir lite osäker där. Fjärren är jag också nöjd med. Långsammare kan man väl knappast vara men han gör görfina skiften tycker jag!
 
Efteråt kändes allt skit och jag kunde inte hitta något jag var nöjd över, men när jag kollar på filmen efteråt tycker jag ändå att han är rätt duktig emellanåt. Och som jag har sagt innan, om jag får koll på honom även utanför själva momentdelen så vi vet var vi har varandra när vi är inne på plan, känns inte en tävling i framtiden helt omöjligt iallafall. Men det är ju ingen liten uppgift jag har framför mig, får klura ytterligare på det och vet att jag kommer få mycket hjälp av träningsgruppen när vi ses ikväll för ännu mer träning! 
 
 
Får bli en bild på Hanna och Freja som var jätteduktiga! Innan vi åkte hem såg jag till att gå ut på plan och träna just där jag visste att löptiken hade varit. Här fick jag chansen att säga till honom och han lyssande bra. Dock var jag ju nära honom och när det blir avståndslydnad blir det genst svårare, menmen...
 

Ännu ett bra träningspass!

Idag fortsatte vår träning och vi fick en bra stund på fotbollsplan, sällskapat med diverse småbarnfamiljer och fotbollsspelare. Idag hade jag inte planerat lika bra innan men tyckte ändå jag fick till det rätt bra. Vi började med lite fjärr där jag nu fick  lägga lite fokus på stå-ligg där jag såg att han hade en tendens till att röra kroppen framåt trots att baktassarna var låsta, så han blev väldigt framtung alltså och riskerade att missa nästa skifte. Vi körde lite läggande under backa och jag tycker fortfarande han har en fin teknik.
 
Sedan gick vi raskt över till rutan där jag först utmanade honom lite genom att först kasta bollen mot rutan men så att den hamnade en bit därifrån, innan jag skickade honom. De första gångerna sprang han mot bollen men när jag sa till honom spottade han ut den med en gång och fick verkligen tänka på vart han skulle. Sedan räckte det med att jag harklade lite när han var påväg i fel fokus och han tänkte så det knakade. Roligt att se. Sedan körde vi några vanliga konskick, både på väldigt långa och kortare avstånd och han gör det mycket bra. Några lägganden testade vi och han la sig snyggt och snabbt.
Ser ni rutan? Pelle gjorde det iallafall!
 

Sedan körde vi några apporteringar med metallen, höll kvar honom innan jag kastade och bytte ut mot bollen när han had eplockat upp den och kom mot mig. Inga problem här heller.
 
Sedan körde vi vittringen och fick ett litet bakslag. Här var Pelle rejält trött efter att ha sprungit både efter rutan, bollen och apporten och även efter en hel del tankekraft som gick åt. Det ledde till en aning okoncentration, lite mer chansingar från hans sida och det syntes på honom att han tyckte det blev jobbigt när det inte gick som han ville och gjorde några tafatta försök att komma därifrån. Vi löste det dock och de sista gångerna skärpte han till sig och hittade de rätta pinnarna.
 
Ännu ett bra träningspass till ända!

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0