Onsdagar betyder schemafritt och den här onsdagen liksom många andra började med en sovmorgon, därefter masade vi oss upp och gick iväg till mormor för lite plugg. Dit blev det en timmas promenad i det fina vår (!) vädret. När vi var klara hos mormor, och Pelle och Kalle hade fått busa lite gick vi även hela vägen tillbaka och totalt blev det runt milen, skönt att få röra på sig, extra skönt att det var ett fantastikt väder. Hoppet om en vår är inte helt släckt.

 

Här på bloggen händer det inte mycket. Träningsmässigt händer det inte heller något speciellt. Vädret just nu gör att man bara vill ligga hemma under en filt tills våren och sommaren kommer och man kan gå ut utan att frysa tår och fingrar av sig.

 

De senaste dagarnas aktiviteter har dock inte varit helt händelselösa. Vi har tagit tag i vårt fotograferande igen och varit ute på många olika fotouppdrag (igår till exempel när vi gick upp kl 7 för att ta en fin bild på soluppgången, bara det att solen aldrig kom och hela dagen var helt grå...) och det har även resulterat i en del fina bilder och några nya fotoprylar är beställda (objektiv och fjärrkontroll). kul! Här nedan är ett urval.

 

Annars har vi inte heller något särskilt planerat. Om 2 veckor har vi lov och det smids många planer som kommer att avslöjas efterhand. Ska bli väldigt skönt med lite ledighet!

 

 

Vi är med och tävlar om en Canvastavla på en egen-inskickad bild hos hundvardag. Gör det ni med! Klicka HÄR för att komma till tävlingen (och håll tummarna för mig).

När jag kom hem idag kunde jag inte låta bli att utnyttja Pelles energi och glädje och tog ut honom i trädgården direkt. Vi började med fjärren där han oftast gjorde jättefina skiften (alla lägen, även snabba lägganden) på långt håll, ligg-stå har han ibland svårt för och tar något steg fram med ena eller båda baktassarna.

 

Sedan kunde vi inte låta bli att köra lite fritt följ och utnyttjade förbipasserade personer till max. INGA blicksläpp och en energi man inte kan annat än älska. Men vi måste utmana oss till situationer där jag inte känner mig lika självsäker, för det är då problemen kommer.

 

Nu på kvällen tog vi tag i det här med fjärrskiftet ligg-stå och med lite hjälp av omvänt lockande, där jag puttade lite och drog mjukt i honom, fick han till slut en stadig position. Detta ska vi dock jobba vidare på. Bra träning fick vi iallafall!

 

Imorgon är jag ledig och ska försöka få till ett lite större pass under dagen. gammal bild, tyvärr... det får gärna bli sommar, typ nu!

 

 

Solen sken imorse och kameran och det nya objektivet fick följa med ut. Här är lite av resultatet.

 

Igår åkte jag och Tilda och gjorde något ingen av hos har gjort på väldigt länge. Vi tränade på klubben. Under vintern har det blivit kortare träningspass i trädgården eller i inomhushall men nu var det dags igen. Ett underbart väder mötte oss och vi stannade i flera timmar.

 

 

 

 

 

En timma i hundarenan gick väldigt snabbt. Men det var även effektivt och Pelle ligger nu helt utslagen här hemma. Med planen gick det sådär, men jag är ändå väldigt nöjd med dagens pass.

 

Vi började med att gå ett lååångt fritt följ. Jag har alltid haft jättesvårt för att gå långt eftersom jag inte vill tappa hunden men nu var det bara att köra. Vet inte hur länge jag gick omkring men det var bra mycket längre än vi är vana vid. Pelle var jätteduktig! Han hade fokus på mig och inget annat, när Meya eller Charlie sprang efter en leksak behvöde jag bara säga till honom första gången. Jag var säker, han var säker och allt gick toppen! Detta belönade jag med bara lek med mig själv, inget godis eller leksak. Även det gick jättebra.

 

Det märktes dock att han blev trött av det. Efter detta var han inte riktigt lika taggad och varken rutan eller hoppapport gick särksilt bra. Han var lite långsam och svår att nå fram till. Vi avslutade relativt bra på båda men de momenten var helt klart ingen höjdpunkt idag. 

 

Det lilla vi gjorde av inkallning gick jättebra. Han fortsätter med att ha bra fart samtidigt som snabba ställanden!

 

Gruppmomenten gick även dem bra, på platsliggningen gick jag och gömde mig på riktigt för första gången men Pelle låg så fint så fint. Hakan i backen stundvis till och med.

 

Innan vi skulle åka hem körde vi ännu ett långt fritt följ. Vi gick och gick och gick och Pelle var grym! Vi gick parallellt med linda som kastade en apportbock och Charlie som hämtade den, Meya som körde världens snabbaste inkallning och en snickare som var där och borrade lite. Inget tog hans fokus och detta trots att han vid det här laget var riktigt trött. Han samlade upp sig och arbetade på bra när jag bad honom om det. Duktiga hund! ♥

 

Så för att summera dagens pass. Han var under vissa moment väldigt seg och loj, men han blev även ordentligt trött vilket kan vara en stor orsak till det. Samtidigt gjorde två helt underbara långa fria följ med toppenfokus. Han klarade även av gruppmomenten väldigt fint trots att jag gömde mig på platsen. Så trots att många moment inte alls gick vägen är det det fria följet och hans fokus som jag tänker bära med mig från denna träningen!

Idag har jag, Linda och Boel hyrt den stora hallen i göteborgs hundarena i en timma. (Hur lyxigt är det att ha en fin inomhusarena fem minuter hemifrån med buss?!) Tanken är att vi ska träna för oss själva för att verkligen kunna köra igenom hundarna när det är en begränsad tid vi har på oss. 1 timma kan ju gå väldigt snabbt och därför har jag tänkt ut en liten planering för att kunna strukturera upp träningen lite mer. Det vi ska träna på är följande.

 

Gruppmomenten - Nu när vi ska upp i trean vill jag att han ska vara trygg och säker i sina gruppmoment. Fokus på mig i sättandet och jag ska testa att gömma mig under platsliggningen.

Fritt följ - Jag ska tro på oss och våga utmana Pelle i både längre sträckor samt med olika störningar. Jag tänker inte släppa igenom om han latar sig utan han ska ha fokus på mig det vet jag att han kan. Här lägger jag nog störst fokus.

 

Rutan - alltid bra att träna på nya platser. Jag ska förlänga avståndet och eventuellt börja lägga honom.

 

Inkallning med ställande - här får jag nog främst jobba med att han inte ska sticka med leksaken jag kastar åt honom... Men variera med släta inkallningar iallafall.

 

Hoppapport - får se hur det ser ut och vad som behöver tränas.

 

Om vi har tid i slutet och när han är hyfsat trött kanske vi sätter oss en stund med vittringen. Har inte tränat det på väldigt länge så vi får se hur det går helt enkelt! Förmodligen nöter vi nog lite fjärrskiften.

 

Det blev en kort träning på fotbollsplanen imorse. Första delen av träningspasset la vi helt enkelt fokus på fokus. Pelle ska inte strunta i att koncentrera sig för att det finns andra saker som lockar. Det gick över förväntan, jag traskade runt där på plan, svängar, halter och raksträckor och han gick så galet bra! Det var några saker han låste sig på men annars var det knappt några blicksläpp alls, härlig känsla.

 

Andra delen släppte vi lite på reglerna och började med ett nytt moment. Inkallning med ställande. Detta har vi testat på innan men inte vågat fullt ut eftersom jag inte ville få ner tempot i hans släta inkallningar, men nu är det dags att t a tag i det på riktigt. Jag har insett att Pelle fungerar mycket bättre om jag bara har handtecken, inget röstkommando alltså. Då stannade han både snabbt och snyggt. Jag får passa mig så att han inte börjar tänka för mycket själv och saktar av på tempot vilket han gjorde ett par gånger idag. Men jag fick upp det igen med några släta inkallningar och där jag bara stannar honom när han är i full fart så det känns inte som det kommer bli något jätteproblem. Ska bli kul att fortsätta träningen!

 

Jag och Linda åkte igår  ner till Halmstad och deras hundarena där vi mötte upp Hanna för ett par timmar träning med hundarna. Det var öppenträning och emellanåt var det väldigt mycket hundar. Vi fokuserade på det fria följet samt apportering och fjärr, på egen hand körde vi sedan igenom samtliga av tvåans moment och pelle visade att han kan. Platsliggning körde vi och det var inga problem trots enorma störningar runt omkring.  Sedan åkte vi hem till Hanna, Lasse och deras 6 hundar där vi skulle få stanna över natten. Trots att Pelle aldrig har träffat så många hundar att bara vara med så skötte han sig väldigt bra. Lite ovant tyckte han det var men jag tyckte han var duktig. Natten tillbringade vi i den fina gäststugan och både Pelle och Charlie kunde slappna av och sova gott tillsammans.

 

Innan vi packade in oss i bilen igen tog vi ännu ett träningspass på Hannas egna appellplan, lyxigt! Här körde vi igenom hela tvåans program där vi tog in så mycket som möjligt ifrån klass tre. Jag har nämligen, efter många funderingar, bestämt mig för att inte fortsätta efter LP2. Det är ingenting som kommer gynna oss i våran träning utan vi riskerar bara att stannas upp och bli irriterade. Det mesta fungerar ändå hyfsat och det är mest finslip som behövs nu, roligt med lite nytt! Han blev väldigt distraherad av en 

 

 

Under dessa två träningstillfällen och med hjälp av dessa två duktiga tjejer har vi har kommit fram till två saker som vår träning måste fokusera på i nuläget. När jag tränar med Pelle måste jag ha rätt känsla. Annars fungerar ingenting. Jag kan inte gå in på plan och vara osäker på honom eller tvivla för då fungerar det inte, inget snack om saken. Detta fick jag flera, flera bevis på under träningarna, jag måste lita på honom. Tillit, tillit, tillit! Och detta gäller i allt från om jag ska våga göra en apportering i en hall full med andra hundar, om jag kan gå ett fritt följ utan blicksläpp elller om jag kan belöna honom genom att släppa upp honom, busa eller kasta en boll. Han reagerar så tydligt på mina känslor att man knappt kan tro det är sant.

 

För det andra, och som jag tror hänger ihop med det tidigare är att Pelle måste bli bättre på att hålla fokus. Att han ska jobba när jag har bett honom och inte flyta iväg med blicken eller nosa. Han är för lat och orkar inte alltid anstränga sig för att utföra sin uppgift korrekt. Trots att han vet vad han ska göra till hundra procent. Skärpning för både hund och matte helt enkelt.

 

Tack för de här dagarna och många bra tips och idéer Linda och Hanna! ♥

 

Här händer det inte mycket. Skolan har draqgit igång och med det kommer en hel del plugg, att man inte vänjer sig.. Pelle har fått sig några dagar med vila och jag tror inte han har mått särskilt dåligt över det. Vi har gått omkring i skogen ovanför huset, är glad för min nya pannlampa då det känns som mörkret är konstant. I början av veckan fick han även gå ett spår som han fixade fint.

 

Imorgon händer det dock grejer! Då ska vi nämligen få följa med Linda och Charlie ner till Hanna och hennes hundar för en hel eftermiddag och kväll med hundträning. Det ser vi fram väldigt mycket emot, både jag och Pelle! Antingen funderar jag ut någon sorts plan eller så får vi helt enkelt se hur saker och ting utvecklas när vi är på plats.

 

En rapport med bilder kommer under helgen :)

 

Skulle behöva era funderingar i en fråga jag själv har väldigt svårt att bestämma mig för hur jag ska göra. Nämligen om jag ska fortsätta efter plan A och ta ett Lp2 eller om jag ska gå vidare och börja tävla i klass tre.

 

Det jag kan se talar för att ta ett Lp är att det är väldigt kul att ha de titlarna "på vägen" uppåt och kunna skryta lite innan vi når championatet. Det var även det jag bestämde mig för när vi fick vårt första förstapris, då tänkte jag ju att det bara skulle krävas ett par tävlingar innan det sitter och därför skulle det kännas lite som ett misslyckande om vi inte klarar av det, att jag liksom måste "ge upp". Sedan kommer ju alltid det här med tävlingsvana upp men i dagsläget vet jag inte om i är i något ytterligare behov av det.

 

Just nu känns det som jag är mer inne på att gå upp i trean. Framförallt för att jag inte vill fastna ytterligare. Jag var fast i klass 1 nästan ett helt år på jakt efter lp1 och jag har redan tävlat nästan en hel termin utan att komma någonstans. Även om jag får förstapris en gång till kommer jag ha ytterligare ett förstapris kvar. Sen så är det ju det självklara att vi vill upp i klasserna!  Gärna så fort som möjligt :)

 

Och som Hanna sa i helgen, det spelar egentligen ingen roll om man börjar träna inför trean men fortsätter tävla i klass två för man kommer ändå fortsätta träna de momenten som hör till tvåan, alternativt ta hänsyn till klass två i de nya momenten (inte lägga honom i rutan, inte börja med ställandet i fjärren, inte lägga in ställandet i inkallningen o.s.v.). Och då kommer man ändå inte så mycket framåt.

 

Just nu ligger dock fokus inte på vilka moment vi tränar på utan att på vår attityd och självsäkerhet på plan, men jag måste ändå bestämma mig för vilken klass jag ska anmäla mig till nästa gång.

 

När jag läser igenom min text känns det som jag borde gå över till trean, samtidigtr tar det emot då jag vet att om jag startar i klass 3 så kan jag aldrig mer gå tillbaka och få ett LP2 med Pelle. Så hur tänker ni? Hur har ni gjort med era egna hundar och vad hade ni gjort i min situation? Behöver massa tankar!

MyDog är slut för i år och både jag och Pelle har landat i soffan efter nästan 30 timmar på svenska mässan. 4 dagar och 5 uppvisningstillfällen. Det har varit delvis stressigt och både jag och Pelle har totaldäckat på kvällarna. Varje morgon har vi (pelle fick dock vila på lördagen) kämpat oss upp och åkt iväg till mässan och när man väl är där är det svårt att ta sig därifrån. Är stolt över min lilla kille som har varit så duktig under hela helgen!

 

Förutom att vi har gått runt och tittat på fina (och några mindre fina) hundar, mött upp gamla och nya vänner, shoppat  och fotograferat en del så har vi också varit med på lydnadsuppvisningar med GMBK´s talangtrupp. Vi har fått en fantastisk möjlighet att få komma in på mässan och köra igenom lydnad i en sådan miljö, och att vi även fick ta det som en möjlighet att träna. Om det inte blev rätt kunde man göra om och göra rätt.  Jag och Pelle körde två pass på torsdag samt fredag och ett sista på söndagen.

 

Efter att vi alla körde igenom gruppmomenten fick man gå in en och en för att köra igenom 2-3 moment som vi blev ledda genom av en tävlingsledare. Det märktes tydligt på Pelle att han var i en ny miljö. Han var rätt mycket mer dämpad, och blev väldigt snabbt trött. Samtidigt gjorde han ett väldigt bra jobb. När vi skulle jobba gjorde han sitt bästa. Då och då tappade han koncentrationen men sen skärpte han till sig igen.

 

Under fredagens andra pass hade han fått doft av en höglöpande Maja och det passet gick inte särskilt bra, gruppmomenten var katastrofala där han satt/låg och pep och resten kändes nästan som han hade kunnat smita iväg... Därför var det extra roligt att avsluta med söndagens pass. Här var han rätt pigg innan och vi bestämde oss för att köra all in på sista passet. Upplägget blev Fritt följ enligt klass 3, rutan och sedan treans fjärr. Han var så otroligt duktig! Han var glad, taggad, koncentrerad och gjorde allting rätt! Att han tappade bort sig någon gång i det fria följet gör inte ett dugg och fjärren gjorde han perfekt.

 

Allt det här på en öppen plan mitt i MyDog, på en söndag när det var som mest folk. Någon pratade hela tiden i en mikrofon om vad vi gjorde, knappt så att man själv hörde dirigeringarna. Barn, hundar och folk gick kors och tvärs över planen. Jämfört med grusplanen mitt ute i skogen är det rätt stor skillnad och min lilla kille var så duktig! ♥

 

Ärf även otroligt imponerad över de andra ekipagen som deltog under uppvisningen och är stolt över att fått möjligheten att lära känna och träna tillsammans med dem!

Foto: Monica Madsen

Det är knappt att jag tror det själv men i förmiddags gick JAG ut och la två spår åt Pelle. Den icke-befintliga spårmotivationen har kommit tillbaka! Och vet ni vad som är ännu mer fantastiskt, den har kommit tillbaka även till Pelle!

 

Jag la två spår, 200 respektive 300 meter långa. Relativt lätta med mjuka vinklar och rätt raka spår. 2 apporter i varje plus en boll o det andra spåret som råkade ligga på ängen där jag gick. Filmade andra spåret och trots att han gör en del missar tycker jag att han är riktigt duktig. Framförallat så VILL han spåra och tycker det är roligt! Men, jag filmade med mobilen som jag hade i samma hand som linan så ni får ursäkta den dåliga kvaliten :)

 

Dags att summera hur det gick för förra årets mål  samt sätta nya för år 2013. För 2012 såg våra mål ut såhär, tycker att vi har varit väldigt duktiga under året och nått många av de satta målen.

 

• Pelle ska få en riktigt säker platsliggning som man kan lite på i de flesta lägen

• Pelle ska ställas ut på riktigt

• Pelle ska också bli lite mer fokuserad på mig under träning och mindre på saker runt om såsom andra hundar.

• Vi ska skaffa oss vårt efterlängtade LP1

• Vi ska starta LK2

• Vi ska få förstapris i LK2

• Vi ska starta appellklass

• Vi ska bli uppflyttade till lägre klass spår

• Vi ska få titeln RLND N

• Vi hoppas på en plats på Marma tjänstehundsutildning nu i sommar

 

(Sen satte jag upp ett senare mål i september, att klara LP2 innan året var slut. Detta borde vi ha fixat men det gjorde vi inte och det är väl det enda målet jag är riktigt besviken över att inte ha klarat av.)

 

Ebba

• Bli allmänlydnadsinstruktör

• Träna massa med Pelle och tillsammans träffa många nya människor och hundar

• Övningsköra så mycket som möjligt så att jag kan ta körkort nästa år.

Jag och Pelle var ute i trädgården och pillade lite efter vår promenad. Plötsligt smäller grannarna igång världens fyrverkeri-tårta, mitt på ljusa dan. Runt 20 skott i snabb följd som snarare lät som bomber än som smällare. Trots att jag nästan hoppade till själv fortsatte jag med att pyssla med vad jag höll på med, sneglade efter en stund på Pelle och han satt och kollade nyfiket åt det hållet ljudet kom från. Inga som helst tendenser till att tycka det var obehagligt eller läskigt. Jag bli nästan förvånad för det var verkligen ett högt ljud. Men jag är så fruktansvärt glad över att han är så trygg och inte det minsta skottberörd. ♥

 

Efter den tårtan fortsatte jag med mitt och ungefär 5 minuter senare kom en till, lika stor. Idioter!

 

För samtidigt kan jag inte låta bli att tänka på alla de hundar som är rädda och oroliga. Som inte kan gå ut och knappt vara inne. När de väl har härdat ut nyårsafton kan man inte ens gå ut mitt på dan utan att riskera att det smäller. Om Pelle hade varit rädd eller mista skottberörd, så hade antagligen den här händelsen gett honom rätt stora men...

 

För övrigt hade vi en fin promenad där jag hittade en ny skog, perfekt för spår och uppletande! Känner faktiskt att spårmotivationen börjar komma igång igen. Nästan så man vill gå ut och lägga ett spår :)

För att hundarna skulle få vara riktigt trötta under tolvslaget tog Jag och Tilda varsin hund och gick ut ett par timmar i skogen där det blev lite gott och blandat. Jag fick vara figurant när Maja körde patrullering vilket var spännande. Maja hittade mig varje gång som tur var, annars hade jag nog tappat bort mig.

 

Med Pelle har jag inte kört något skogsarbete på väldigt länge. Dumt av mig och idag slog han både mig och Tilda med häpnad. Han fick göra två stycken upplet med 5 föremål i varje. Första rutan kunde han knappt ha gjort bättre. Full fokus på uppgiften, glädje och näsan arbetade verklgien för att hitta prylarna. Att löp-Maja satt uppbunden i ett träd 5 meter därifrån verkade han inte bry sig det minsta om.

 

Andra rutan gjorde vi i slutet av passet och han började bli trött. Här utmanade vi honom ytterligare genom att lägga rutan över en liten kulle. När han var på andra sidan såg han alltså inte oss och fick jobba mer självständigt. Vi la också ut lite svårare saker, en nyckelknippa och en stor vattenflaska bland annat. Han jobbade lika fint i denna rutan i början. Sak efter sak kom in, alla grejer lika roliga, plastpåse som spårapport som brandslang! Sedan började han bli rejält trött och tappade en del. Jag gick in och hjälpte honom på traven lite. 

Planen var att inte spåra med honom just för att jag har bestämt för en spårpaus och för att jag lätt blir så irriterad på honom under spåret. Dock kunde jag inte låta bli när det fanns ett spår upptrampat som Maja hade fått gå. Jag tänkte att jag bara skulle se hur han reagerade men trodde han skulle tappa det efter nårga meter. Döm om min förvåning när Pelle sätter ner nosen i backen, tar uppspåret och JOBBAR för att följa det. Och klarar det! Från att i stort sett inte spårat en meter till att klara av ett 300 meter långt spår. Det var några svåra passager där han nog mest chansade och ibland kom han helt fel men han gav inte upp, han hade fokus och intensitet hela vägen. Lite intressant var det också att han stannade och nosade lite extra där apporterna antaglien hade legat (Maja gick spåret innan så inga apporter var kvar). Roligt att se. Förmodligen följde han Majas spår och inte tildas och kanske är det inte jättesmart att lära dem gå löp-spår. Men att se att han jobbade och att han över huvud taget hade intresse för det var underbart att se! Att han får upp intresset för att spåra är ju det viktigaste just nu. Jag använde den nya nomeselen och kanske även del spelade in lite att han hade en bättre teknik.

 

 

Kvällen firade vi med fina vänner, god mat och lite spel. När de andra gick ut för att kolla på fyrverkerierna vid tolvslaget gick jag och Pelle ner i mitt rum i källaren. Han fick ett märgben och jag spelade hög musik. Han har aldrig varit skottberörd men jag vill inte riskera något. Han tog det hela med ro och märkte nog knappt att det smällde ute. Och jag fick ju tid att smsa gott nytt år till alla mina vänner, perfekt! ;)

 

Försökte ta några bilder innan klockan slog tolv men det blev rätt misslyckat, för ljusa bilder med massa regndroppar blev resultatet. 

 

Hoppas ni andra hade en fin nyårsafton och att ni med skotträdda hjundar hade en lugn och fin kväll ni med.

 

GOTT NYTT ÅR!