35 min platsliggning
Pelle fick följa med på påskfirande hos mormor och morfar idag och förutom att han fick busa lite med Kalle, sitta i knät på flertalet kusiner och tigga lite mat fick han även ligga platsliggning medan alla lekte de obligatoriska påsklekarna. 35 minuter blev det till slut och för att vara så lång tid var han duktig, han var lite ostabil emellanåt och skruvade lite på sig men jag anser att det är förståeligt då vi inte brukar träna mer än ett par minuter. ibland gick jag fram och puttade på honom för att han skulle vara medveten om att han inte skulle tippa över. Dessutom var det ju massa störning då det titt som tätt rullade förbi små träägg framför nosen på honom. Duktig kille! 
lugnt och sansad - film vittring
Nu när Pelle är skadad gör vi vårt bästa för att aktivera oss så mycket som möjligt med så lite ansträngning som möjligt. eller nåt sånt iallafall. Idag blev det lite vittringsträning och jag tycker han jobbar väldigt fint, inte så stressat som förra gången utan lugnt och sansat utan att ge upp.
Frågan är vad nästa steg ska bli. Ska jag utmana honom i andra miljöer, exempelvis utomhus. Eller ska jag vara nogrannare med avslutet, att han ger mig den ordentligt eller kanske lämnar av den i fotposition eller hur ska jag göra... Och när är det rätt tidpunkt att öka avståndet?
För övrigt så är det vår på riktigt idag i göteborg. Jag och Pelle somnade tidigare under dagen på vår balkong och hade det så skönt i solen i flera timmar. Vi har även varit ute och traskat lite, tråkigt tycker pelle som vill springa lös och busa. Idag är sista dagen med smärtstillande så vi får se hur han reagerar när det slutar. Såret ser annars fint ut och verkar läka bra. Extra fint är det ju med rosa bandage också.
Från glad och studsig till smärta och blodbad
Tänk att saker kan förändras så snabbt... Var ute och kastade boll till Pelle när han plötsligt skrek till och haltade. Blod i handen och en skrikande Pelle, bar hem honom och la honom i hallen. Han hade så fruktansvärt ont. Fick till slut hjälp av underbara människor och tack vare dem kunde vi åka direkt till veterinären.
Sporrren hade han slitit av helt. Den är helt avbruten och det var bara ett hål och en massa blod kvar, stackarn! Nu har han ett bandage, blivit beordrad koppelvila och starka mediciner och smärtlindring i några veckor. Precis när allt började klarna och vi hade fler träningar inplanerade. 
Dagar som denna får man verkligen bevis på vilken tillit som finns. När jag bar hem honom och han bara helt litade på mig och de här ögonen som bara tittar på en och ber en att hjälpa, Som härdar ut trots smärtan för att jag ber honom. Nu är han helt avtrubbad och ligger bara och sover, orkar inte bry sig om tassen men när det sista av bedövningen går ur honom får han dras med en tratt också. Älskade lilla ♥
Vittring - film
Överlag är jag väldigt nöjd så som det ser ut hittils. Han jobbar för det mesta lugnt och sansat och har väldigt låg felprocent där han på riktigt tar pinnarna. Dock är det tydligt i vissa skick att han har gått upp för myckt i varv, då tänker han inte inte snurrar bara runt i för högt tempo och utan att använda näsan. Innan jag började filma fick jag säga till honom för att han var så uppjagad, han tog till sig bra och sänkte tempot. Till nästa pass ska jag vara mer nogrann med det här och inte släppa igenom när han blir så hetsig utan se till att han är i rätt sinesstämning innan vi kör igång.
Den uppmärksamma såg även att jag tabbade mig på andra skicket. Pelle tar upp rätt pinne men får ingen belöning förrän han fortsätter leta och sedan tar den igen. Klantigt av mig men duktigt av Pelle som ändå litade på vad han trodde var rätt och försökte igen.
Träningsläger för hundnördar
Som jag skrev innan helgen hade jag och Pelle fått ett unikt erbjudande att få följa med på träningsläger för hundnördar. Helgen spenderades alltså nere i halmstad tillsammans med ett gäng fantastiska tjejer och deras grymmehundar.
Jag vet inte riktigt var jag ska börja skriva då det är så mycket vi har lärt oss. Jag har fått bättre verktyg för att jobba upp min och Pelles relation och mitt självförtroende i träningen har även det höjts. Det märks tydligt på Pelle att han tycker det är så skönt när han kan börja släppa på kontrollen och lita på mig när jag är ärlig mot honom och talar om för honom vad som är bra respektive inte bra. Han klarade till exempel att ligg kvar på sin plats mitt i hallen när en golden och två border collies for runt i hallen med varandra och efter bollar så de nästan sprang på honom.
Vi fick även tillfälle att gå igenom hela klass tre och det är faktiskt mest småpill kvar där. Vittringen har vi en hel del kvar på dock men det är egentligen det enda. Inkallningen och metallen är inte heller klara men de fick vi också hjälp med så fokus kommer främst ligga på de momenten när vi kör igång träningen sen. De gruppmomenten vi gjorde under helgen visade han en stor säkerhet och var lugn och trygg både i platsen och sittandet. Skönt!
Nu har jag en vecka kvar av överdrivet mycket skoluppgifter och sedan längtar jag så efter att få komma ut och på riktigt ta tag i träningen igen, både på lydnadsplan och i vardagen!
Jag hoppas det inte dröjer för länge innan jag får träffa dessa tjejer igen!
vad som väntar efter ett långt uppehåll
Den senaste tiden har jag, vilket ni kanske räknat ut med tanke på aktiviteten här på bloggen, knappt gjort något som har med Pelle eller hundträning att göra. Jag har inte haft tid helt enkelt. 2-3 examinationer per vecka och eftermiddag och helger har jag suttit och skrivit mer eller mindre konstant. Tufft och psykiskt utmattande...
Därför är jag extra glad att jag har blivit inbjuden till att vara med på "träningsläger för hundnördar" nu i helgen med massa duktiga tjejer! Är säker på att jag kommer få massa bra hjälp och att motivationen kommer skjuta i höjden igen! Imorgon eftermiddag åker vi tillsammas med Linda och Charlie ner till halmstad och den kommande helgen kan man inte annat än se fram emot.
Väskan är packad. Kameran är laddad. Pelle är utvilad (mer eller mindre frivilligt...). Nu kör vi!
Jag hittade honom!
När Pelle vare färdigklippt igår unnade vi oss en lång och skön promenad i skogen. Kameran fick följa med och jag fick ett par riktigt fina bilder av lillkillen. Jag själv tycker sååå mycket mer om när han är kortklippt och den långa pälsen på vintern är egentligen bara för att han inte ska frysa. Men nu är alltså allting tillbaka till hur det ska vara.
Vart tog hunden vägen?!
Har under helgen spenderat rätt många timmar i badrummet med Pelle och trimmern. Det var dags för vinterpälsen att försvinna och den ny vårfrisyren fick ta dess plats. Pelle gick från stort pälsmonster, till utställningsklippt portugisiskt vattenhund till...nästan ingenting! Vilken pyttehund jag har under all päls! Han är nog glad att han slipper den nu iallafall, jag med! :)
Träning med HELA träningsgänget!
Efter ett lååångt uppehåll av riktig träning träffade vi idag hela (!) träningsgruppen. 6 härliga människor och 8 hundar var vi, är glad att jag har hamnat i en sånt bra gäng!
Då både Kajsa och Meya löpte blev träningen inte riktigt som den brukar se ut. Jag fick lägga mycket tid på att bara få honom att lägga fokus på mig istället för på tjejerna och till slut släppte han dem nästan. Eller han kunde iallafallkoncentrera sig på mig och göra bra ifrån sig. Så mycket momentträning blev det inte, lite linförighet, läggande och ställande och sedan några platsliggningar. Måste säga att jag är grymt nöjd med honom över hans prestation idag. Han tycker löptikar är fruktansvärt jobbigt men vi försöker jobba bort det, så gott det går iallafall.
Några bilder blev det :)
Två duktiga killar som ligger kvar så fint trots två löptikar som tränar runt omkring
.Hela gänget kör platsliggning, hundarna låg fint men det känns som deras mattar behöver träna lite på det där med att platsliggning faktiskt går ut på att hundarna ska ligga bredvid varandra på EN rak linje... ;)
Det kändes mörkt när man fotade men med tanke på att klockan var runt 18.30 när denna bilden togs känns det lite som ännu ett vårtecken. Härligt!
Morgonträning i vårsolen
Här händer fortfarande inte mycket. Känns som jag är mer less på den än Pelle just nu, mycket säkert pågrund av att det är så mycket annat som pågår nu. Vill bara kunna fokusera mer pådet jag tycker är roligt, hundträning och fotografering, men det går inte så bra just nu. 
Hursomhelst, imorse fick vi till ett litet träningspass. Vårjackan var på och inga vantar, solen sken och värmde och riktiga vårkänslor infann sig. Rutan körde vi på både 5, 30 och 50 meter. Han hamnar rakt i rutan men har en tendes till att komma för långt bak. Gillar att han går djupt så vill inte riktigt arbeta bort det helt men såklart är det ju en fördel om han hamnar i den och inte bakom.
Sedan tränade vi lite fritt följ där jag tyckte han verkade lite slö, han låste sig även på en hund som gick förbi långt bort, det var dock en welsh så han kanske saknar Charlie ;) När det gick föbi hundar över planen brydde han sig dock inte särskilt. Har en känsla av att det hade sett bättre ut utifrån än vad det kändes där och då.
Under eftermiddagen var vi inne i stan där vi tg årets första utomhusfika på ett café, Pelle satt fint bredvid oss och njöt av all den uppmärksamhet han fick från de förbipasserande.
