ojojoj, vilken helg! Vi var anmälda till helgens lydnadstävlingar på ransäters hundutställning. Tänkte att nu fick det allt bli en debut i trean och det fick gå som det gick. I gränö var det svårt att träna så det verkliga träningen har ägtrum de senaste fyra dagarna. Det kändes bra men jag hade verkligen inga som helst förväntningar på att vi skulle få mycket poäng eller ett förstapris. Det jag ville ha var att vårt samspel skulle fungera och att vi skulle kunna jobba bra tillsammans utan att Pelle skulle gå ner sig för mycket. Det är vad vi har haft problem med innan. - Det problemet visade sig verkligen under helgen kan jag intyga!

 

På lördag var det dags och efter en lång väntan blev resultatet blev följande.

 

 

Ja, inte så mycket att säga. Pelle var fantastisk! Ett förstapris, en förstaplacering och sedan fick vi visa upp oss med de andra gruppvinnarna i finalringen. På vår debut i klass tre! Snacka om häftigt!

Sedan var vi ju anmälda till söndagens tävling med. Och då jag inte vill ha något LP var de tävlingsansvariga snälla nog att låta mig flytta upp en klass och därmed debutera i Eliten dagen efter - internationellt till och med. Jag är knäpp, haha ;) Det blev lite träning under lördagkvällen (i eliten kan det ju vara bra att exempelvis kunna springa till en kona eller att dirigeras åt olika håll) och resten av kvällen spenderades med att läsa in mig på reglerna.

 

Sedan var det dags igen. Och här är resultatet på vår första elittävling, med endast ca en kvarts träning i bagaget.

 

 

Som ni ser är poängen ingenting att skryta med. Men jag är så otroligt stolt över oss båda två och framförallt över Pelle. Han hade iallafall 5 helt nya saker att genomföra under denna tävlingen och han gjorde alltid sitt bästa och försökte. Att klockan var mitt på dagen, det var varmt och det fria följet var mycket längre än vad han var van vid gjorde att han var rejält trött mot slutet. ÄNDÅ fiixar han fjärren så bra som han gör. Under hela programmet hjälpte jag honom mycket mer än vad man får eller kanske borde (därav bland annat vår nolla i vittringen) men det förtjänade han så som han kämpade! Att jag sedan var lite virrig och gick åt fel håll när jag vinklade från rutan får väl höra till en snabb debut, haha!

 

Kan fortfarande inte förstå att vi nu är ett elitekipage. Det är så overkligt. För bara ett halvår sedan tragglade vi fortfarande med klass två och för ett år sedan var våra gruppmoment ett jobbigt inslag för oss båda. Nu är vi rejält taggade och ser bara framåt.  Älskade, älskade underbara hund!! ♥♥♥

 

Fotograf: Tilda Franklin

Vi lever och mår bra! Ute på landet händer inte särskilt mycket. På dagarna är det så varmt så det går kannpt att göra annat än gå upp och ner frn vattnet. Pelle älskar att bada! Hans simstil är dock helt katastrofal!! Han har fått ha flytväst de senaste dagarna för att han ska lära sig att man kan använda bakbenen också och inte bara sprattla med frambenen.

 

Vi går lite skogspromenader, tränar lite och pysslar med lite allt möjligt. För några dagar sedan var vi inne i stan och när de andra handlade hittade vi ett parkeringshus som funkade perfekt som träningsplats. Dels för störningen, dels för att det ösregnade ute. Min lille pudel glänste! Så sjukt duktig var han! Allt var roligt och allt gjorde han bra, trots att det var mycket ljud och störningar, så underbar känsla.

 

Annars flyter det på, det är skönt och fridfullt här ute. Pelle blir dock OTROLIGT stressad och orolig när någon av oss badar och hoppar i vattnet. Då går det inte att ha honom med utan han får stängas in. Skäller, gnyr och skriker rakt ut. Ja g tycker så synd om honom och jag vet inte heller hur jag ska få det att bli lättare för honom. Inget jag gör verkar nå fram till honom...

Idag packar vi in all vår packning med sommarutrustning, hundar, kameror och träningssaker i bilen ch styr färden mot lantställe 1. En liten mysig ö på Östkusten. Där blir det en hel del slappande, säkerligen bad och såklart hundträning och fotograferande! Ska bli helt underbart. Mitt internet kommer troligen vara ytterst begränsat så vet inte när nästa uppdatering kommer. Den som lever får se.

 

Igår var vi med tilda och Maja nere vid hinsholmen och tog bilder. En fruktansvärt vacker solnedgång! Bilderna skulle behöva lite redigering men det har jag itne hunit med än, får bli arbetet under bilfärden!

Även idag blev det träning och nu känns det som vi är igång igen! Härligt!

 

Gick genom skogen ner till röda sten imorse och ställde upp våra saker precis under älvsborgsbron. Där var det både en hel del folk och framförallt väldigt bullrigt från de hundratals fordonen som åkte ovanför våra huvuden. Lite mer utmaning än "våran" säkra fotbollsplan, men man ska ju utmana sig så det var perfekt.

 

Började med lite fritt följ, ett kortare pass då jag ville spara energi till senare moment. kortkoppel på och fick påminna honom i vänstersvängar, det är svåtr för honom men jag tror han börjar förstå. 

 

Blev sedan ett pass med rutan. Han verkade få hjärnsläpp och ställde sig utanför rutan några gånger, vilket han inte har gjort på jättelånge. Gör om och gör rätt och sen satt det. Det blev lite av en konflikt då han inte ville lägga sig i rutan. Trots att han kan lägga sig på de avstånden utan ruta och när jag ställer honom i rutan. men ett sick plus ett läggande gick helt enkelt inte. Frustrerande! Vi löste det till slut men frågan är hur det kommer se ut vid nästa pass. Borde nog göra upp en plan. Får fundera på det.

 

Vi löste det förra men pelle var ordentligt trött, och hade inte heller fullt fokus. Borde kanske ha slutat där men valde att fortsätta istället.  Det blev bråk både med sättandet och fjärren - min hund kan plötsligt inte sätta sig ner...  Jag vill inte släppa igenom när han inte lyssnar på mig. Men idag tror jag det blev för många konflikter. I framtiden får jag försöka fokusera på en i taget, kanske.

 

Vi avlutade med ett långt fritt följ där han briljerade, mycket störning som han klarade galant. Bra svängar och toppenposition. Och det var ett långt pass! Därefter fick han springa till rutan några gånger utan att lägga sig och sedan leka med sin boll och vara lycklig. När jag tänker på träningspasset nu i efterhand har jag en överhängande positiv känsla och jag känner att vi har utvecklats något enormt. Några gånger blev det jobbigt för oss båda, men vi avlutade med humöret på topp iallafall.

 

Därefter gick vi glada därifrån och pelle fick gå lös till strandne där han fick bada. Efter att ha varit ute i totalt tre och en halv timma gick vi hem genom skogen.

 

Ett rörigt inlägg men det är nog inte mycket klarare i mitt huvud heller. Några bilder från idag. Just det! nyklippt är han också! Sommarfrisyren är på, skönt för oss båda!

 

Idag är en ny dagoch även idag blev det ett ordentligt träningsapass för pudeln. Jag började med ett fritt följ med kortkoppel där jag var på honom i svängarna, framförallt i vänstersvängar tappar han fokus på mig. Jag fick förstärka med kommando de fösrta gångerna och sedan verkade det som han förstod vad det var han höll på med, även när det svängde och han bjöd på några riktigt snygga vänstersvängar! 

 

Sedan gick vi över till det jag så fint kallar "rutan utan ruta", dv att jag skickar honom rakt fram, stannar och lägger honom och sedan avslutar enligt klass 3. Detta för att jag inte vill hålla på att bråka om position och så vidare i rutan när det inte är det vi tränar. Han har en tendes att inte lägga sig på första kommandot, men även detta slank in i lilla hundhuvudet att det ska man tydligen göra. Resten var inga problem.

 

Sedan "pausade" vi med en liten platsliggning. De första 3 minutrarna stod jag kanske 50 meter bort, synligt. Jag fegade lite då det kom en annan hund som såg ut att vara påväg in på plan, därför gick jag inte och gömde mig med en gång utan stod kvar för att se vad som hände. När de istället gick vidare, gick jag 50 meter längre bort och gömde mig bakom en bil. Då fick han ligga i ytterligare 3 min. Väldigt duktig tyckte jag han var, det är inte många gånger jag har varit utom synhåll och nu var jag dessutom lååångt bort.

 

Metallen är helt klart inte ett av våra favoritmoment. Usch usch usch. Vi lekte lite med den och belönade en del gripanden. Men det känns aldrig som vi kommer någon vart med den. Vi börjar liksom från samma ställe varje gång vi tränar. jaja...

 

Här var han rätt trött och vi körde en fjärr, vill hitta de tillfällen då han inte gör första skiftet så jag kan lära om. Fick dock inte chans till detta idag då han gjorde det perfekt vid första försöket.

 

Sist men inte minst körde vi sättandet. Kanske inte världens smartaste drag då Pelle vid det här laget var trött och inte riktigt orkade koncentrera sig. Det gick från att sätta sig långsamt, till att lägga sig, ställa sig, rulla runt, lägga sig på rygg, inte följa med mig alls, rymma därifrån, osv. han testade allt, förutom att sätta sig. Efter lite knepande fick vi till slut fram snygga sättanden och då packade vi snabbt ihop väskorna och gick sakta hem genom skogen.
En bra träning!

 

Okej om jag ska hålla igång bloggen nu måste jag ju berätta vad vi gör också. haha. Får se hur länge det håller.

 

Dagen började med en lång härlig morgonpromenad. Vi utforskar skogarna ovanför huset och trots att vi bor så nära stan kan man gå långt utan att möta minsta människa eller hund, låta pelle springa lös och bara njuta av naturen. Härligt!

 

 

Under eftermiddagen hämtade vi upp Tilda och Maja och mötte sedan Hanna och Freja uppe på klubben för lite träning. Då ingen av oss hade tränat på ett tag körde vi full genomgång av respektive klass vi befann oss i. Pelle och jag satsade stenhårt mot trean.

 

Platsliggning - lite för mycket nosande och en aning för mycket tittande. Det spöregnade så det kan ha varot jobbigt för honom att titta upp mot mig (som stod upp epå en kulle). Men det här ska vi nog träna lite mer på.

 

Det fria följet tyckte jag kändes jättebra. Jag hade bra fokus och tror faktiskt jag fick ordning på mina steg, snubblade inte runt så mycket som vanligt. haha. Även pelle gjorde bra ifrån sig, bra position, bra fokus och överlag väldigt bra. Han tappar lite i slutet av svängar så där behöver jag detaljpilla lite med kortkopplet tror jag. Sättandet var bra om lite långsamt. Inkallningen gick förvånansvärt bra den med, lite långsamt ställande men med tanke på den obefintliga träningen på det momentet är jag jättenöjd.

 

I rutan la han sig inte ner på första kommandot men sedan låg han snyggt och stabilt och gjorde det grymt bra. Apporteringarna var itne alls bra, han hämtade dem, men det var motvilligt och oerhört långsamt och segt. Tråkigt. Vittringen satte han grymt bra trots att jag bara hade hållit den några sekunder innan. Han har väldigt hög fart mot pinnarna men saktar av och letar i ett relativt hyfsat tempo. Tror dock inte det skadar att dra ner lite ytterligare på farten här. Fjärren gjorde han ju bara perfekt. Han är såå säker och stabil i alla skiften. HAn ska bara veta att han ska göra dem också och inte ligga kvar. Men när han gör det, gör han det GRYMT!

 

 

Problemet i vår träning handlar inte om några moment. Det handlar inte om något som vi inte får att funka eller en del i ett moment som aldrig förstås. Våra problem är det runt omkring. Våra energier och känslor. Hur jag fungerar och hur Pelle fungerar och hur vi fungerar ihop. För det är trots allt ihop som vi ska jobba på plan. Till skillnad från för kanske ett halvår sedan, känner jag inte längre en osäkerhet i att han ska slå över, stressa samman eller sticka ifrån mig. Det är oerhört skönt att kunna jobba med min hund utan att behöva tänka på allting runtomkring, att veta att han stannar kvar hos mig, både för att han vill, men även för att det inte finns något annat val. Det är en trygghet, en säkerhet som gör att jag känner mig oerhört mycket mer bekväm i vår träning.

 

Idag under träningen gick han dock ner sig rätt rejält under den tävlingsmässiga genomgången. Det fria följet och några av de efterföljande momenten var bra, han var glad och energisk och lyssnade bra på mig. Sedan var det som att något hände, långsamt blev han bara slöare och slöare, jag fick tjata mer på honom och han lyssnade inte lika bra. Han blev mer intresserad av omgivningen  och mindre av mig, även fast han gjorde vad jag bad honom. Men attityden och energin saknades helt. Jag förstår inte vad det är som utlöser detta.

 

Jag tror inte att han inte orkar ansrtänga sig utan belöning, då jag belönade rätt mycket emellan och även försökte gasa igång honom .Jag funderade på om det kan vara tvärtom, att jag, genom att leka och belöna, förstör hans fokus och på så sätt tappar honom. Kan han ha blivit trött utan alla momenten då vi inte tränat på länge. Var det freja som följde med tävlingsledaren som var aldelles för intressant. Var det mina energier som påverkade? Och på vilket sätt, jag var ju knappast nervös unde dagens träning. Jag har ingen aning, och det är fruktansvärt frustrerande att inte veta. Jag antar att jag lär behöva testa igenom lite olika taktiker för att se om jag får någon klarhet i något.