I  måndags tränade vi med talangtruppen på klubben. Upplägget vara att vi skulle gå igenom den klass man låg i tävlingsmässigt för att kunna stämma av var man ligger och hur momenten såg ut. Bra upplägg. Jag och Pelle var laddade och kände oss redo.  Jag valde att värma upp honom ordentligt innan med några fria följ innan det var vår tur att gå in på planen och ajg tror att det är vad han behöver för att kunna landa lite.

 

Filmen är lång, men för er som orkar ta er igenom så är den här, oklippt och allt.

 

Det fria följet är ok, han har bra position och går stundvis väldigt bra men det är mycket kolla på annat och inte riktigt hänga med. Något som också jag måste bli bättre på att upptäcka och vara konsekvent med. Sättandet är jag nöjd med och inkallningen likaså, den är - som ni ser - långt ifrån klar men vi har aldrig satt ihop det till ett helt moment med så långa avstånd och han kommer upp i en sån jäkla fart så just nu är jag förstående för att han stannar långsamt!

Rutan är jag otydlig i starten, jag vänder upp nästan direkt från inkallningen och stressar iväg ett kommando. Slarvigt av mig och Pelle vet inte vad han ska göra (galet söt är han dock!) han tar nya tag och hittar rutan (svansen får stanna utanför dock), lägger sig inte ner och slarvar rätt rejält i inkallningen. Inte så snyggt i helheten kanske.

Fram tills hit gick det ju någorlunda bra iallafall  och jag kände att det kunde bli nåt av det ändå. Då kommer apporteringarna... och den obligatoriska löptiksdoften på talangträningarna. Pelle helt blockad. skithund! Apporteringarna går åt skogen och mitt humör likaså..

Vittringen blev jag glatt överasskad av. Jag skulle önsa att han sänkte tempot en aning men samtidigt hittar han ju rätt pinne så kan inte vara annat än nöjd på en nästan tävlingslik vittring. Sen har vi inte tränat på att han ska hålla den längre tid eller komma in med den så det är inte så konstigt att han blir lite osäker där. Fjärren är jag också nöjd med. Långsammare kan man väl knappast vara men han gör görfina skiften tycker jag!

 

Efteråt kändes allt skit och jag kunde inte hitta något jag var nöjd över, men när jag kollar på filmen efteråt tycker jag ändå att han är rätt duktig emellanåt. Och som jag har sagt innan, om jag får koll på honom även utanför själva momentdelen så vi vet var vi har varandra när vi är inne på plan, känns inte en tävling i framtiden helt omöjligt iallafall. Men det är ju ingen liten uppgift jag har framför mig, får klura ytterligare på det och vet att jag kommer få mycket hjälp av träningsgruppen när vi ses ikväll för ännu mer träning! 

 

 

Får bli en bild på Hanna och Freja som var jätteduktiga! Innan vi åkte hem såg jag till att gå ut på plan och träna just där jag visste att löptiken hade varit. Här fick jag chansen att säga till honom och han lyssande bra. Dock var jag ju nära honom och när det blir avståndslydnad blir det genst svårare, menmen...