Gissar att det är bätte at inte hinna blogga för att man gör för mycket än att man inte har något att blogga om alls, haha... Bloggen kommer just nu inte i förstaprioritering som ni kanske märkt men förhoppningsvis hittar jag ny kraft snart igen.

 

I onsdags träffade jag Linda och Hanna på Lindas plan och tränade i några timmar. Pelle gick ett urdåligt fritt följ där han knappt kollad epå min en enda gång. Vi funderade och funderade och stötte och blötte problemet tills vi fick fram en möjlig orska och vad som skulle vara bäst att göra åt det. När jag sedan tränade efter träningen gick det mycket mycket bättre. Om det berodde på att han bara hade nåt konsitgt för sig tidigare eller något annat är jag osäker. Jag behöver fortfarande jobb apå att han faktiskt ska jobba med mig i det fria följet men jag tror inte det är såå illa som det såg ut på plan där och då, haha...

 

Vår lilla träningsgrupp är verkligen ett härligt gäng hundar och människor och man lär sig så oerhört mycket av att kunna vara med och prata om problem och framgångar tillsammans. Tacksamhet är bara förnamnet!