Här händer det inte mycket. Skolan har draqgit igång och med det kommer en hel del plugg, att man inte vänjer sig.. Pelle har fått sig några dagar med vila och jag tror inte han har mått särskilt dåligt över det. Vi har gått omkring i skogen ovanför huset, är glad för min nya pannlampa då det känns som mörkret är konstant. I början av veckan fick han även gå ett spår som han fixade fint.

 

Imorgon händer det dock grejer! Då ska vi nämligen få följa med Linda och Charlie ner till Hanna och hennes hundar för en hel eftermiddag och kväll med hundträning. Det ser vi fram väldigt mycket emot, både jag och Pelle! Antingen funderar jag ut någon sorts plan eller så får vi helt enkelt se hur saker och ting utvecklas när vi är på plats.

 

En rapport med bilder kommer under helgen :)

 

Skulle behöva era funderingar i en fråga jag själv har väldigt svårt att bestämma mig för hur jag ska göra. Nämligen om jag ska fortsätta efter plan A och ta ett Lp2 eller om jag ska gå vidare och börja tävla i klass tre.

 

Det jag kan se talar för att ta ett Lp är att det är väldigt kul att ha de titlarna "på vägen" uppåt och kunna skryta lite innan vi når championatet. Det var även det jag bestämde mig för när vi fick vårt första förstapris, då tänkte jag ju att det bara skulle krävas ett par tävlingar innan det sitter och därför skulle det kännas lite som ett misslyckande om vi inte klarar av det, att jag liksom måste "ge upp". Sedan kommer ju alltid det här med tävlingsvana upp men i dagsläget vet jag inte om i är i något ytterligare behov av det.

 

Just nu känns det som jag är mer inne på att gå upp i trean. Framförallt för att jag inte vill fastna ytterligare. Jag var fast i klass 1 nästan ett helt år på jakt efter lp1 och jag har redan tävlat nästan en hel termin utan att komma någonstans. Även om jag får förstapris en gång till kommer jag ha ytterligare ett förstapris kvar. Sen så är det ju det självklara att vi vill upp i klasserna!  Gärna så fort som möjligt :)

 

Och som Hanna sa i helgen, det spelar egentligen ingen roll om man börjar träna inför trean men fortsätter tävla i klass två för man kommer ändå fortsätta träna de momenten som hör till tvåan, alternativt ta hänsyn till klass två i de nya momenten (inte lägga honom i rutan, inte börja med ställandet i fjärren, inte lägga in ställandet i inkallningen o.s.v.). Och då kommer man ändå inte så mycket framåt.

 

Just nu ligger dock fokus inte på vilka moment vi tränar på utan att på vår attityd och självsäkerhet på plan, men jag måste ändå bestämma mig för vilken klass jag ska anmäla mig till nästa gång.

 

När jag läser igenom min text känns det som jag borde gå över till trean, samtidigtr tar det emot då jag vet att om jag startar i klass 3 så kan jag aldrig mer gå tillbaka och få ett LP2 med Pelle. Så hur tänker ni? Hur har ni gjort med era egna hundar och vad hade ni gjort i min situation? Behöver massa tankar!

MyDog är slut för i år och både jag och Pelle har landat i soffan efter nästan 30 timmar på svenska mässan. 4 dagar och 5 uppvisningstillfällen. Det har varit delvis stressigt och både jag och Pelle har totaldäckat på kvällarna. Varje morgon har vi (pelle fick dock vila på lördagen) kämpat oss upp och åkt iväg till mässan och när man väl är där är det svårt att ta sig därifrån. Är stolt över min lilla kille som har varit så duktig under hela helgen!

 

Förutom att vi har gått runt och tittat på fina (och några mindre fina) hundar, mött upp gamla och nya vänner, shoppat  och fotograferat en del så har vi också varit med på lydnadsuppvisningar med GMBK´s talangtrupp. Vi har fått en fantastisk möjlighet att få komma in på mässan och köra igenom lydnad i en sådan miljö, och att vi även fick ta det som en möjlighet att träna. Om det inte blev rätt kunde man göra om och göra rätt.  Jag och Pelle körde två pass på torsdag samt fredag och ett sista på söndagen.

 

Efter att vi alla körde igenom gruppmomenten fick man gå in en och en för att köra igenom 2-3 moment som vi blev ledda genom av en tävlingsledare. Det märktes tydligt på Pelle att han var i en ny miljö. Han var rätt mycket mer dämpad, och blev väldigt snabbt trött. Samtidigt gjorde han ett väldigt bra jobb. När vi skulle jobba gjorde han sitt bästa. Då och då tappade han koncentrationen men sen skärpte han till sig igen.

 

Under fredagens andra pass hade han fått doft av en höglöpande Maja och det passet gick inte särskilt bra, gruppmomenten var katastrofala där han satt/låg och pep och resten kändes nästan som han hade kunnat smita iväg... Därför var det extra roligt att avsluta med söndagens pass. Här var han rätt pigg innan och vi bestämde oss för att köra all in på sista passet. Upplägget blev Fritt följ enligt klass 3, rutan och sedan treans fjärr. Han var så otroligt duktig! Han var glad, taggad, koncentrerad och gjorde allting rätt! Att han tappade bort sig någon gång i det fria följet gör inte ett dugg och fjärren gjorde han perfekt.

 

Allt det här på en öppen plan mitt i MyDog, på en söndag när det var som mest folk. Någon pratade hela tiden i en mikrofon om vad vi gjorde, knappt så att man själv hörde dirigeringarna. Barn, hundar och folk gick kors och tvärs över planen. Jämfört med grusplanen mitt ute i skogen är det rätt stor skillnad och min lilla kille var så duktig! ♥

 

Ärf även otroligt imponerad över de andra ekipagen som deltog under uppvisningen och är stolt över att fått möjligheten att lära känna och träna tillsammans med dem!

Foto: Monica Madsen

Det är knappt att jag tror det själv men i förmiddags gick JAG ut och la två spår åt Pelle. Den icke-befintliga spårmotivationen har kommit tillbaka! Och vet ni vad som är ännu mer fantastiskt, den har kommit tillbaka även till Pelle!

 

Jag la två spår, 200 respektive 300 meter långa. Relativt lätta med mjuka vinklar och rätt raka spår. 2 apporter i varje plus en boll o det andra spåret som råkade ligga på ängen där jag gick. Filmade andra spåret och trots att han gör en del missar tycker jag att han är riktigt duktig. Framförallat så VILL han spåra och tycker det är roligt! Men, jag filmade med mobilen som jag hade i samma hand som linan så ni får ursäkta den dåliga kvaliten :)

 

Dags att summera hur det gick för förra årets mål  samt sätta nya för år 2013. För 2012 såg våra mål ut såhär, tycker att vi har varit väldigt duktiga under året och nått många av de satta målen.

 

• Pelle ska få en riktigt säker platsliggning som man kan lite på i de flesta lägen

• Pelle ska ställas ut på riktigt

• Pelle ska också bli lite mer fokuserad på mig under träning och mindre på saker runt om såsom andra hundar.

• Vi ska skaffa oss vårt efterlängtade LP1

• Vi ska starta LK2

• Vi ska få förstapris i LK2

• Vi ska starta appellklass

• Vi ska bli uppflyttade till lägre klass spår

• Vi ska få titeln RLND N

• Vi hoppas på en plats på Marma tjänstehundsutildning nu i sommar

 

(Sen satte jag upp ett senare mål i september, att klara LP2 innan året var slut. Detta borde vi ha fixat men det gjorde vi inte och det är väl det enda målet jag är riktigt besviken över att inte ha klarat av.)

 

Ebba

• Bli allmänlydnadsinstruktör

• Träna massa med Pelle och tillsammans träffa många nya människor och hundar

• Övningsköra så mycket som möjligt så att jag kan ta körkort nästa år.

Jag och Pelle var ute i trädgården och pillade lite efter vår promenad. Plötsligt smäller grannarna igång världens fyrverkeri-tårta, mitt på ljusa dan. Runt 20 skott i snabb följd som snarare lät som bomber än som smällare. Trots att jag nästan hoppade till själv fortsatte jag med att pyssla med vad jag höll på med, sneglade efter en stund på Pelle och han satt och kollade nyfiket åt det hållet ljudet kom från. Inga som helst tendenser till att tycka det var obehagligt eller läskigt. Jag bli nästan förvånad för det var verkligen ett högt ljud. Men jag är så fruktansvärt glad över att han är så trygg och inte det minsta skottberörd. ♥

 

Efter den tårtan fortsatte jag med mitt och ungefär 5 minuter senare kom en till, lika stor. Idioter!

 

För samtidigt kan jag inte låta bli att tänka på alla de hundar som är rädda och oroliga. Som inte kan gå ut och knappt vara inne. När de väl har härdat ut nyårsafton kan man inte ens gå ut mitt på dan utan att riskera att det smäller. Om Pelle hade varit rädd eller mista skottberörd, så hade antagligen den här händelsen gett honom rätt stora men...

 

För övrigt hade vi en fin promenad där jag hittade en ny skog, perfekt för spår och uppletande! Känner faktiskt att spårmotivationen börjar komma igång igen. Nästan så man vill gå ut och lägga ett spår :)

För att hundarna skulle få vara riktigt trötta under tolvslaget tog Jag och Tilda varsin hund och gick ut ett par timmar i skogen där det blev lite gott och blandat. Jag fick vara figurant när Maja körde patrullering vilket var spännande. Maja hittade mig varje gång som tur var, annars hade jag nog tappat bort mig.

 

Med Pelle har jag inte kört något skogsarbete på väldigt länge. Dumt av mig och idag slog han både mig och Tilda med häpnad. Han fick göra två stycken upplet med 5 föremål i varje. Första rutan kunde han knappt ha gjort bättre. Full fokus på uppgiften, glädje och näsan arbetade verklgien för att hitta prylarna. Att löp-Maja satt uppbunden i ett träd 5 meter därifrån verkade han inte bry sig det minsta om.

 

Andra rutan gjorde vi i slutet av passet och han började bli trött. Här utmanade vi honom ytterligare genom att lägga rutan över en liten kulle. När han var på andra sidan såg han alltså inte oss och fick jobba mer självständigt. Vi la också ut lite svårare saker, en nyckelknippa och en stor vattenflaska bland annat. Han jobbade lika fint i denna rutan i början. Sak efter sak kom in, alla grejer lika roliga, plastpåse som spårapport som brandslang! Sedan började han bli rejält trött och tappade en del. Jag gick in och hjälpte honom på traven lite. 

Planen var att inte spåra med honom just för att jag har bestämt för en spårpaus och för att jag lätt blir så irriterad på honom under spåret. Dock kunde jag inte låta bli när det fanns ett spår upptrampat som Maja hade fått gå. Jag tänkte att jag bara skulle se hur han reagerade men trodde han skulle tappa det efter nårga meter. Döm om min förvåning när Pelle sätter ner nosen i backen, tar uppspåret och JOBBAR för att följa det. Och klarar det! Från att i stort sett inte spårat en meter till att klara av ett 300 meter långt spår. Det var några svåra passager där han nog mest chansade och ibland kom han helt fel men han gav inte upp, han hade fokus och intensitet hela vägen. Lite intressant var det också att han stannade och nosade lite extra där apporterna antaglien hade legat (Maja gick spåret innan så inga apporter var kvar). Roligt att se. Förmodligen följde han Majas spår och inte tildas och kanske är det inte jättesmart att lära dem gå löp-spår. Men att se att han jobbade och att han över huvud taget hade intresse för det var underbart att se! Att han får upp intresset för att spåra är ju det viktigaste just nu. Jag använde den nya nomeselen och kanske även del spelade in lite att han hade en bättre teknik.

 

 

Kvällen firade vi med fina vänner, god mat och lite spel. När de andra gick ut för att kolla på fyrverkerierna vid tolvslaget gick jag och Pelle ner i mitt rum i källaren. Han fick ett märgben och jag spelade hög musik. Han har aldrig varit skottberörd men jag vill inte riskera något. Han tog det hela med ro och märkte nog knappt att det smällde ute. Och jag fick ju tid att smsa gott nytt år till alla mina vänner, perfekt! ;)

 

Försökte ta några bilder innan klockan slog tolv men det blev rätt misslyckat, för ljusa bilder med massa regndroppar blev resultatet. 

 

Hoppas ni andra hade en fin nyårsafton och att ni med skotträdda hjundar hade en lugn och fin kväll ni med.

 

GOTT NYTT ÅR!

 

Idag har vi det varit full fart hela dagen. Vi gick upp tidigt för att möta upp Tilda och Maja för att sedan ta bussen mot dagens inomhushall där vi även träffade Linda och Hanna. Efter lite problem med att dels låsa upp grinden, dels hitta rätt dörr och dels hitta lampknappen kom vi tillslut igång med träningen. För mig och Pelle bestod den till mesta delen av ren uppfostran. Det är inte okej att låsa sig vid löptik och han ska klara av att jobba trots att Maja var i samma lokal. I slutet av träningen kunde jag köra både hoppet, fjärren, rutan och apporteringar utan vare sig skall eller stress, eller tendens till att fly. Och än en gång har jag fått det bevisat för mig - allt beror på min egen självkänsla. När jag tänker att det inte kommer spela någon roll om jag säger till honom för att han är så inne i det är det väl självklart att han inte gör det heller. Men om jag går in i träningen och tror på mig själv och vad jag gör så beter han sig helt underbart.

Det blev en nattpromenad runt området tillsammans med Tilda och Maja, vi var nog ute i ca 1,5 timmar i den nyfallna snön. Att Maja löper stoppade oss inte, det är nyttig träning! Och Pelle förvånade mig faktiskt. Innan har han reagerat på löptikar genom att låsa sig och inte kunna tänka på något annat och än mindre lyssnat på mig.

 

Jag säger verkligen inte att han inte var påverkad idag. Det var han och han gick även upp en del i stress. MEN han lyssnade så fint på alla mina korrigeringar om det så bara var ett nej när han var lite för på och nosen gick igång lite för mycket. Han backade undan direkt och större delen av promenaden gick utan några som helst problem, han förstod att jag inte ville att han skulle gå igång och respekterade det.

Se så fint jag har pysslat med. Inte världens finaste collage men rätt hyfsat ändå. Här är en "liten" årssammanfattning över mitt och Pelles 2012!

 

 

Januari - Året började som det alltid gör, med MyDog. Jag var där alla fyra dagar och funktionärade en hel del. Pelle fick följa med mig två av dagarna och han skötte sig perfekt. Vi gjorde även vår debut i Rallylydnad. Hade fått ett godkänt resultat men jag klappade honom innan vi kom utanför banan så vi diskade oss tyvärr, fick domarens hederspris iallafall.

 

Annars hände inte så mycket speciellt. Jag tränade lite på hemmaplan, fokuserade mycket på platsliggningen, mycket hakan i backen. Sedan åkte vi på lite olika utflykter. Jag fattade beslutet att Pelle inte kommer att bli någon utställningshund och att jag därför inte skulle satsa på pälsvården. (ett beslut jag är väldigt glad för idag).

Februari - Här hände det mycket. Vi bler mer aktiva i GHU, var bland annat med på årsmötet och jag och Tilda höll vår första grundkurs. Vi var även funktionärer på Scandinavium för göteborg horse show. En häftig upplevelse.

 

Det blev en hel del träning i februari. Vi var med i ett lydnadsprojekt som hölls med några olika bloggare där man varannan vecka (tror jag) fokuserade på ett särskilt moment, la upp en film och kommenterade/fick hjälp av de andra. Vi spårade även en hel del och var på föreläsning om specialsök. Jag började även på projektet retriever-Pelle men det rann ut i sanden relativt snabbt.

 

Största grjen och årets kanske roligaste upplevelse var dock helt klart Sunne. Jag och Tilda med hundarna åkte dit över sportlovet och njöt av landet, snön, massa hundträning, långa promenader och mycket fotografering. Ett underbart lov.

 

 

Mars -En rätt lugn månad. Vi hade kursstart för vår egna kurs samt kursstart för lydnadskurs klass 2. Vi introducerade rutan med relativt bra resultat. Jag fortsatte träna mycket "plats" och ville inget annat än att komma ut på tävlingsbanorna igen. En del spårning blev det också och jag fick upp ögonen för tricksträning.

 

 

April - Det här var en bra månad. Jag och Pelle tävlade för sista gången i klass ett, fick 182poäng och vårt efterlängtade LP1, underbart! Dagen efter fyllde han 2 år vilket firade med pannkakstårta.

 

Vi gick en lydnadshelg klass 1-2 på GMBK, började träna för klass2 på riktigt och träningstävlade för första gången i klass 2. Överlag var vi väldigt mycket på klubben och tränade själva, gick kurser eller höll kurs. Vi var också funktionärer för ett antal agilitytävlingar.

 

 

Maj - Under maj månad började det bli varmare och man fick tänka lite extra på när och hur man tränade, Pelle blev väldigt berörd av den första starka värmen.

 

Vi debuterade i bruks, spår på en otrevlig tävling på Orust. Resultatmässigt kom vi ingenstans. Vi tränade en hel del spår och också sök. Lydnad blev det ju självklart också då vi fortfarande gick vår lydnadskurs. Vi var mycket uppe på klubben och även på nya varvets hundskola ett par gånger och Pelle blev säkrare och säkrare kring andra hundar.

 

Vi åkte till vårt sommarställe över en helg där det blev mycket skogsarbete. personspår, viltspår, sök och uppletande. Jag fick även reda på att jag hade kommit på en sjätteplacering över sveriges lydnadsungdomar.

 

 

 

Juni - Jag började juni med att åka till London och vara ifrån Pelle i fyra dagar. Dagen efter jag kom hem debuterade i klass 2. Pelle var inte med mig över huvud taget. 118 poäng blev det men jag var väldigt nöjd med den platsliggningen.

 

Jag fick sommarlov vilket var välbehövligt. Jag byggde ett staket runt trädgården vilket resulterade i att Pelle inte fick lika mycket aktivering, han fick dock vara ute väldigt mycket. Sedan spårade vi en hel del. Vi träffade Amanda och Baloo inför Marma och jag fick tillfälle att köpa metallapport och tungapport för endast 100:- totalt. Juni avslutades med att vi åkte upp till Sunne.

 

 

Juli - Här var vi mycket i Sunne, det blev mycket spår, mycket promenader i skogen och mycket bara vara. Jätteskönt. Jag köpte även en cykel som jag och Pelle åkte på en del utflykter med.

 

Sedan åkte vi upp till Marma och var en vecka på deras ungdomsutbildning, lärorikt och spännande. Om jag minns rätt så tog vi en rätt ordentlig paus i lydnaden här. Ingenting gick som det skulle och jag blev bara irriterad, vi satsade på att njuta av sommaren tillsammans. I slutet av månaden var vi på ransäters hundutställning vilket har blivit något av en tradition för mig. Fint väder och många fina hundar och en duktig Pelle!

 

 

Augusti - Här åkte vi från Sunne och vidare till nästa sommarställe - Gränö. Här finns dock ingen uppkoppling så det blev inget bloggande under den tiden. Men vi fortsatte med temat - ta vara på sommaren, njut och bara vara - och hade det jätteskönt. Under de sista dagarna tog vi upp spåret och det blev runt 2 spår per dag just då.

 

Hemma i göteborg igen var vi mycket upp epå klubben. Tränade så mycket man bara kunde för att få ut det mesta av sommarlovet. En del spår men framförallt mycket lydnad, vi träffade träningsgruppen för första gången och började träna med dem. Skolan började även här men jag var fast besluten att inte låta det påverka vår träning och var väldigt strukturerad. (det höll ett tag iallafall... ;)..)

 

 

 

September - Det blev en bra månad trots skolstart. Vi hade kursstart i höstens kurs - lydnad klass 2-3. Vi var på ett träningstillfälle som anordnades från förra terminens lydnadshelg. Vi var nere vid nya varvets hundskola en del och framförallt tränade vi väldigt mycket tillsammans med träningsgruppen och Pelle gick från klarhet till klarhet. Startade tävling och fick förstapris på 176,5 poäng. Bestämde mig för att jag ville ha LP och fortsatte träna för tvåan (ett beslut jag inte är lika säker på idag...)

 

Vi träfade Amando och Baloo igen och jag vann en utbildning på Hundens Hus - fördjupad inlärning. En väldigt intressant och lärande helg trots att den kanske var menad till lite "mer utbildade" hundpersoner.

 

Vi började även träna lite mer seriöst inför klass tre och jag fyllde också år och dagarna till mitt körkort börjar räknas ner på allvar, ett år kvar...

 

 

oktober - I oktober fortsatte vi, samt hade kursavslutning på lydnadskursen. Väldigt bra kurs där jag och Pelle framförallt utvecklades och blev mer störningståliga. Vi träffade talangtruppen under en helg med massa lydnadsträning där vi träffade många nya duktiga hundekipage. Jag träffade Susanne och Lia för lydandsträning och det var här jag förstod att han inte hade rätt sinnestämning för lydnad. Han var aldelles för uppskruvad och förvåntan låg högt över vad som är sunt. Jag fick inse att han tycker om att jobba och att jag inte längre måste peppa upp honom. Under en annan helg var det lydnadshelg klass3 där Pelle överasskade och levererade. Jag var i extas efter den här helgen. Så lugn samlad och koncenterrad har han aldrig varit innan och jag har aldrig kunnat lita mer på honom.

 

Jag insåg även att jag är skitdålig på att spåra, jag gör det klumpvis med lång tid mellan tillfällena vilket gör att jag måste börja om från början varje gång (nästan). Detta gjorde mig tyvärr inte mer taggad utan jag satte paus för spårandet för iår. en rolig sak var att jag vann och tog ut en vinst från Doggystajl där jag fick en gratis 2 timmars fotografering samt 10 stycken bilder. Så otroligt glad för detta då jag fick ett antal underbara bilder! (även om den i bilden råkade bli lite platt när jag satte in den i collaget, haha)

 

Jag klippte ner honom en sista gång inför vintern och köpte även ett vintertäcke till ute-passiviteter.

 

 

November - större delen av november innebär regn, blött och mörkt. Det blev därför inte många fler bilder än de jag tog med mobilen. Man hade mycket tur om man hade ett helt träningspass utan regn, vi trändae inomhus ett par gånger, både själva och med träningsgruppen vilket var jätteskönt.

 

Här var kurserna slut men vi fortsatte träna med  träningsgruppen och vi tog även begreppet störningsträning till en ny nivå där vi verkligen utmanade våra hundar och utvecklades jättemycket.

 

Vi tävlade två gånger där det, poängmässigt inte räckte hela vägen. Besvikelse då jag vet att vi borde fixa det men samtidigt väldigt nöjd då Pelle har gjort fina prestationer  och bra poäng på det han gjorde bra men på båda tävlingarna tappade han i slutet. Första gången fick vi 138,5p och andra gången - när han fick syn på sig själv i spegeln - 150,5p. 

 

Vi tränade en gång till med talangtruppen och över en helg passade vi mormor och morfars labbekille Kalle, då blev det många långa promenader.

 

December - Man kan rätt lätt dela upp december månad i två delar. Under de första veckorna var jag ordentligt sjuk och dessutom dränkt i plugg. När jag väl var fysiskt frisk för att kunna gå ut fanns ingen tid över till det. Under den här perioden fick Pelle minimal aktivering och varje dag var en kamp mot det dåliga samvetet. Under den här perioden kom snön även till oss och Pelle var lycklig. På grund av den här ordenliga vilan som blev valde jag även att stryka oss från en tävling i mitten av månaden.

 

När jullovet sen kom fanns det inte längre något som stoppade oss och det blev full aktivitet. Mycket lydnadsträning, både inne och ute i olika lokaler och planer. Bland annat var vi på hallåhund och testade lite agility, roligt tyckte Pelle! Vi träffade även Tilda och Maja igen. Mycket fix inför julen med julkortsfotograferande, bakning och julklappsköp. Pelle tog allt med ro och jag fick ett kvitto på att han är väldigt trygg i nya miljöer.

 

Juldagarna flöt på snabbt och det var svårt att hinna med så mycket träning jag hade önskat. Den 26e tävlade vi igen, ett andrapris dock vilket var ett lite tråkigt avslut på året.

---

Överlag har vi dock haft ett riktigt bra år. Mycket lydnadsträning, inte lika mycket resultat men de tävlingar som har gått bra har gått riktigt bra. Lite allt eller inget. Vi har träffat många nya vänner och kommit in i en riktigt bra träningsgrupp! Ett annat inlägg om våra mål för nästa år kommer att komma upp lite senare.

 

Sedan fick vi komma in rätt snabbt efter det. Känslan på plan var lika med noll. Han hade varken glädje eller fokus. Därför är jag glad att jag hade filmen.Han gör ingen bra tävling, verkligen inte. Men vissa delar är riktigt fina och det är skönt att kunna se tillbaka och titta på dem.

 

Det började med det fria följet. Som jag har skrivit innan har jag inte lärt mig hur det "ska" se ut från mitt perspektiv när Pelle går bra. Eftersom jag inte längre vill att han ska studsa bredvid mig och riskera att explodera. Jag trodde därför att han inte var med mig alls och blev osäker och började hjälpa honom och då gick det ju såklart bara ännu sämre. I mitten av momentet tycker jag dock han går rätt bra men det är så tråkigt att det inte gick då det har varit så jäkla snyggt på träning innan.

 

Läggandet, inkallningen och rutan gick ju jättebra. Långsam i läggandet och avslutet i inkallningen men det är ju de problemen vi har haft på träningen så inget nytt där. Är än en gång sjukt glad över en tia på rutan. Den kan han iallafall.

 

Men det är efter rutan den riktiga skithunden kommer in på plan. Apporteringen går käpprätt åt skogen. Han stänger av öronen, springer ut, leker med apporten och tar ett par ärevarv. Lyssnar inte ett dugg på vad jag säger och jag står där som vilket fån som helst. Weho... Vi har haft sådana problem med leksaker och så innan men det var LÄNGE sedan han gjorde det med apporten. Skithund är bara förnamnet...

 

Efter apporteringen var jag inte glad och antagligen kände Pelle av det och hoppet gick inte heller särskilt bra. Dk, dk, dk och nosning...

 

Fjärren är jag dock nöjd med. Det krävs ett dk vid första skiftet men sen gör han alla skiftena. Sättandena är bra och läggandena är långsamma men han gör det och det var jag osäker på. Tror det är en av våra bästa fjärrar på tävling.

 

En annan sak jag är väldigt glad över är att det inte var något nosande (hoppet undantaget). Han har rätt lätt för det och nu var det till och med i ett ridhus med inte världens roligaste underlag. Men han höll upp huvudet och fokuserade på mig.

 

Överlag är jag dock inte nöjd med tävlingen. Det var inte bra och vi borde göra bättre ifrån oss. Nu ska vi ta en paus i tävlingarna under några månader och fundera och fundera kring vad det är som orsakar att det inte fungerar på tävling. Tror vi behöver gå in på djupet i både Pelles attityd samt min egna självsäkerhet. Det är mycket att tänka på och det är väldigt tråkigt att det inte fungerar men vi kommer inte ge upp än. Det kommer krävas mycket men vi ska inte ge oss i första taget.

 

152 poäng blev slutpoängen och ett andrapris, återigen endast ett par poäng från förstapris. 

 

Ursäkta men bilden vill inte vrida sig...

 

Här är filmen. Helt oklippt så förbered er på en olydig pudel där efter rutan...

Igår firade vi jul en gång till med släkten på pappas sida. Vi var 13 personer, varav 2 busiga småbarn plus två hundar. Pelle skötte sig så fantastiskt duktigt. Efter en kort promenad med den nya hunden brydde de sig inte ett dugg om varandra och trots att smbarn inte är något han är van vid så var det inte heller några problem. Han sov som en stock under middagen trots att de sprang omkring och lekte och även den andra hunden - Tuff -  sprang förbi då och då. Om det blev mycket gick han ner och la sig i mitt rum innan han kom upp igen. Hade aldrig kunnat hända för ett par år sedan. DUKTIG!

 

 

Nu ska vi snart åka iväg till årets sista lydnadstävling. Jag ska inte släppa koncentrationen förrän vi är utanför plan efter tävlingen och vi ska göra vårt allra bästa för allt allt ska sitta idag. Håll tummarna för oss :)

 

Idag har det varit snöstom ungefär hela dagen men det gör inte oss något. Nu ligger en dryg decimeter snö utanför vilket är perfekt tajming inför julafton imorgon. Mysigt!

 

Skottade lite under kvällen och passade på att köra ett litet träningspass efteråt. Fjärren blir jag inte riktigt klok på. Han varvade mellan att göra perfekta uppsittanden till att inte göra dem alls. Läggandet gick ungefär likadant förutom att de aldrig var perfekta. Spelade ingen roll hur många gånger jag gick och satte honom. Allt eller inget. Suck. Jag tror egentligen allting (iallafall uppsättandena) beror på hur jag säger och visar men det är svårt att göra exakt likadant hela tiden.

 

När vi inte tränade fjärren gjorde han underbara lägganden under gång och bara slängde sig ner i marken, hör inte till vanligheterna. Vi avslutade dock med lite fritt följ med sträckor både med svängar och halter överallt och några där det inte hände någonting. Han går riktigt bra min lilla kille.

 

Försökte mig även på att åka lite skidor men med 1 dm nysnö gick det inte särskilt bra. Jag kom inte en centimeter, haha... Får försöka igen när det har plattats till ytterligare.

 

God jul och gott nytt år önskar vi alla våra vänner och bloggläsare!

 

Kvällen spenderades på HallåHunds träningslokal tillsammans med Linda och Hanna. Idag körde vi ingen agility utan körde lydnad för hela slanten. En hund i taget.

 

Vi fick äntligen löst problemet med vårt Fria följ, eller mitt fria följ och varför jag går så dåligt. Jag går alldeles för snabbt. När jag saktade ner kunde jag tänka och fokusera på hur jag skulle gå och behövde inte skynda fram. Allt blev så mycket mer koncentrerat, både hos mig och Pelle. Så som han tänkte har han nog aldrig tänkt innan och framförallt blev det rätt. Svängar, halter och raksträckor. Hanna och Linda kunde inte se att han tog ett enda felsteg. Duktig kille!

 

Dock tog det en del på hans krafter så resten av träningne var han lite långsam. Körde en kedja med aspportering, hopp och fjärr och det gick inte särksilt bra. Hoppet hoppade han inte och fjärren "fjärrade" han inte. Det gav oss dock tillfälle att tänka lite mer kring det och kom fram till att jag måste hjälpa Pelle i sådana lägen när han är tröttare att vara tydlig mot honom. I slutet av det passet både hoppade han och utförde fjärren, om än inte så snabbt som jag egentligen vill.

 

Det sista jag gjorde var att köra rutan men han var så trött så han inte ens orkade springa efter leksaken, slutade rätt snabbt men ställde mig istället nära rutan och bara belönade när han kom rätt. Han slapp springa och fick istället bara tänka.

 

Passet avslutades dock med att hundarna fick rejsa runt ett tag. Roligt tyckte dem och Pelle blev lite extra förälskad i Freja tror jag nog.

 

 

 

Idag tränade vi på göteborgs hundarenas öppna träning tillsammans med Tilda och Maja. 2 timmar som vi delade upp i 10 miuterspass så hundarna fick både ordentlig träning samt bra vila mellan passen när vi körde den andra. Fördelen med att träna så är förutom att man kan fokusera på en hund i taget och få värdefulla tips även att man har en "egen" fotograf med sig vilket resulterade i många finfina bilder :)

 

Började dock med platsliggning och sitt i grupp. Platsliggningen gjorde han toppen (fick ioförisig ligga längst ut i kanten bredvid maja så särskilt mycket störning var det inte). På sättandet försökte han lägga sig en gång men stannade uppe när jag harklade mig... hmm...

 

Under kvällen fick vi kört igenom det mesta. Började med Fritt följ där Pelle var samlad och med mig hela tiden. Svängar och halter fungerade även det toppen. Kändes jättebra helt enkelt. Vändningar på stället och stegförflyttningar gick öven det väldigt bra tills vi kom fram till bakåt marsh. Här åkte rumpan ut rätt rejält så det jobbade vi en del med. Dels att vi backade mot en vägg och dels att jag backade samtidigt som jag förstärkte fotkommandot. Fick ett par framsteg men måste helt klart jobba vidare med det så han inte glömmer av.

 

Sedan fick vi tränat en del på lägganden och vi kom fram till att han lägger sig bäst när jag är lite kraftigare i rösten, då åker även armbågarna ner i marken. Testade även lite inkallning med läggande och det gick bra även om det finns en hel del att slipa på ;)

 

Rutan satte han klockrent varje gång även från längre avstånd. Kändes verkligen säkert idag! Filmade en kort stund men just då ville han tydligen ut till högra hörnet och dessutom sakta ner på farten. Men men, han är iallafall inne!

 

Apporteringen och hoppet gjorde han med glädje. Dagens mindre bra moment var helt klart fjärren. Detta  körde vi sist och då var han ordentligt trött och även en aning uppstressad efter att 3, 4 hundar smet och jagade upp varandra. Superlångsamma skiften och inget fokus alls. Ställde mig nära och fick ett par snabba uppsittanden och nöjde oss där. Inte rätt läge att bråka med honom kände jag :)

 

Måste även tillägga att Tilda och Maja är tillbaka med banan med full kraft, riktigt riktigt duktiga idag!