Jag och Pelle var ute i trädgården och pillade lite efter vår promenad. Plötsligt smäller grannarna igång världens fyrverkeri-tårta, mitt på ljusa dan. Runt 20 skott i snabb följd som snarare lät som bomber än som smällare. Trots att jag nästan hoppade till själv fortsatte jag med att pyssla med vad jag höll på med, sneglade efter en stund på Pelle och han satt och kollade nyfiket åt det hållet ljudet kom från. Inga som helst tendenser till att tycka det var obehagligt eller läskigt. Jag bli nästan förvånad för det var verkligen ett högt ljud. Men jag är så fruktansvärt glad över att han är så trygg och inte det minsta skottberörd. ♥

 

Efter den tårtan fortsatte jag med mitt och ungefär 5 minuter senare kom en till, lika stor. Idioter!

 

För samtidigt kan jag inte låta bli att tänka på alla de hundar som är rädda och oroliga. Som inte kan gå ut och knappt vara inne. När de väl har härdat ut nyårsafton kan man inte ens gå ut mitt på dan utan att riskera att det smäller. Om Pelle hade varit rädd eller mista skottberörd, så hade antagligen den här händelsen gett honom rätt stora men...

 

För övrigt hade vi en fin promenad där jag hittade en ny skog, perfekt för spår och uppletande! Känner faktiskt att spårmotivationen börjar komma igång igen. Nästan så man vill gå ut och lägga ett spår :)