För att hundarna skulle få vara riktigt trötta under tolvslaget tog Jag och Tilda varsin hund och gick ut ett par timmar i skogen där det blev lite gott och blandat. Jag fick vara figurant när Maja körde patrullering vilket var spännande. Maja hittade mig varje gång som tur var, annars hade jag nog tappat bort mig.

 

Med Pelle har jag inte kört något skogsarbete på väldigt länge. Dumt av mig och idag slog han både mig och Tilda med häpnad. Han fick göra två stycken upplet med 5 föremål i varje. Första rutan kunde han knappt ha gjort bättre. Full fokus på uppgiften, glädje och näsan arbetade verklgien för att hitta prylarna. Att löp-Maja satt uppbunden i ett träd 5 meter därifrån verkade han inte bry sig det minsta om.

 

Andra rutan gjorde vi i slutet av passet och han började bli trött. Här utmanade vi honom ytterligare genom att lägga rutan över en liten kulle. När han var på andra sidan såg han alltså inte oss och fick jobba mer självständigt. Vi la också ut lite svårare saker, en nyckelknippa och en stor vattenflaska bland annat. Han jobbade lika fint i denna rutan i början. Sak efter sak kom in, alla grejer lika roliga, plastpåse som spårapport som brandslang! Sedan började han bli rejält trött och tappade en del. Jag gick in och hjälpte honom på traven lite. 

Planen var att inte spåra med honom just för att jag har bestämt för en spårpaus och för att jag lätt blir så irriterad på honom under spåret. Dock kunde jag inte låta bli när det fanns ett spår upptrampat som Maja hade fått gå. Jag tänkte att jag bara skulle se hur han reagerade men trodde han skulle tappa det efter nårga meter. Döm om min förvåning när Pelle sätter ner nosen i backen, tar uppspåret och JOBBAR för att följa det. Och klarar det! Från att i stort sett inte spårat en meter till att klara av ett 300 meter långt spår. Det var några svåra passager där han nog mest chansade och ibland kom han helt fel men han gav inte upp, han hade fokus och intensitet hela vägen. Lite intressant var det också att han stannade och nosade lite extra där apporterna antaglien hade legat (Maja gick spåret innan så inga apporter var kvar). Roligt att se. Förmodligen följde han Majas spår och inte tildas och kanske är det inte jättesmart att lära dem gå löp-spår. Men att se att han jobbade och att han över huvud taget hade intresse för det var underbart att se! Att han får upp intresset för att spåra är ju det viktigaste just nu. Jag använde den nya nomeselen och kanske även del spelade in lite att han hade en bättre teknik.

 

 

Kvällen firade vi med fina vänner, god mat och lite spel. När de andra gick ut för att kolla på fyrverkerierna vid tolvslaget gick jag och Pelle ner i mitt rum i källaren. Han fick ett märgben och jag spelade hög musik. Han har aldrig varit skottberörd men jag vill inte riskera något. Han tog det hela med ro och märkte nog knappt att det smällde ute. Och jag fick ju tid att smsa gott nytt år till alla mina vänner, perfekt! ;)

 

Försökte ta några bilder innan klockan slog tolv men det blev rätt misslyckat, för ljusa bilder med massa regndroppar blev resultatet. 

 

Hoppas ni andra hade en fin nyårsafton och att ni med skotträdda hjundar hade en lugn och fin kväll ni med.

 

GOTT NYTT ÅR!