Gissar att det är bätte at inte hinna blogga för att man gör för mycket än att man inte har något att blogga om alls, haha... Bloggen kommer just nu inte i förstaprioritering som ni kanske märkt men förhoppningsvis hittar jag ny kraft snart igen.

 

I onsdags träffade jag Linda och Hanna på Lindas plan och tränade i några timmar. Pelle gick ett urdåligt fritt följ där han knappt kollad epå min en enda gång. Vi funderade och funderade och stötte och blötte problemet tills vi fick fram en möjlig orska och vad som skulle vara bäst att göra åt det. När jag sedan tränade efter träningen gick det mycket mycket bättre. Om det berodde på att han bara hade nåt konsitgt för sig tidigare eller något annat är jag osäker. Jag behöver fortfarande jobb apå att han faktiskt ska jobba med mig i det fria följet men jag tror inte det är såå illa som det såg ut på plan där och då, haha...

 

Vår lilla träningsgrupp är verkligen ett härligt gäng hundar och människor och man lär sig så oerhört mycket av att kunna vara med och prata om problem och framgångar tillsammans. Tacksamhet är bara förnamnet!

 

I  måndags tränade vi med talangtruppen på klubben. Upplägget vara att vi skulle gå igenom den klass man låg i tävlingsmässigt för att kunna stämma av var man ligger och hur momenten såg ut. Bra upplägg. Jag och Pelle var laddade och kände oss redo.  Jag valde att värma upp honom ordentligt innan med några fria följ innan det var vår tur att gå in på planen och ajg tror att det är vad han behöver för att kunna landa lite.

 

Filmen är lång, men för er som orkar ta er igenom så är den här, oklippt och allt.

 

Det fria följet är ok, han har bra position och går stundvis väldigt bra men det är mycket kolla på annat och inte riktigt hänga med. Något som också jag måste bli bättre på att upptäcka och vara konsekvent med. Sättandet är jag nöjd med och inkallningen likaså, den är - som ni ser - långt ifrån klar men vi har aldrig satt ihop det till ett helt moment med så långa avstånd och han kommer upp i en sån jäkla fart så just nu är jag förstående för att han stannar långsamt!

Rutan är jag otydlig i starten, jag vänder upp nästan direkt från inkallningen och stressar iväg ett kommando. Slarvigt av mig och Pelle vet inte vad han ska göra (galet söt är han dock!) han tar nya tag och hittar rutan (svansen får stanna utanför dock), lägger sig inte ner och slarvar rätt rejält i inkallningen. Inte så snyggt i helheten kanske.

Fram tills hit gick det ju någorlunda bra iallafall  och jag kände att det kunde bli nåt av det ändå. Då kommer apporteringarna... och den obligatoriska löptiksdoften på talangträningarna. Pelle helt blockad. skithund! Apporteringarna går åt skogen och mitt humör likaså..

Vittringen blev jag glatt överasskad av. Jag skulle önsa att han sänkte tempot en aning men samtidigt hittar han ju rätt pinne så kan inte vara annat än nöjd på en nästan tävlingslik vittring. Sen har vi inte tränat på att han ska hålla den längre tid eller komma in med den så det är inte så konstigt att han blir lite osäker där. Fjärren är jag också nöjd med. Långsammare kan man väl knappast vara men han gör görfina skiften tycker jag!

 

Efteråt kändes allt skit och jag kunde inte hitta något jag var nöjd över, men när jag kollar på filmen efteråt tycker jag ändå att han är rätt duktig emellanåt. Och som jag har sagt innan, om jag får koll på honom även utanför själva momentdelen så vi vet var vi har varandra när vi är inne på plan, känns inte en tävling i framtiden helt omöjligt iallafall. Men det är ju ingen liten uppgift jag har framför mig, får klura ytterligare på det och vet att jag kommer få mycket hjälp av träningsgruppen när vi ses ikväll för ännu mer träning! 

 

 

Får bli en bild på Hanna och Freja som var jätteduktiga! Innan vi åkte hem såg jag till att gå ut på plan och träna just där jag visste att löptiken hade varit. Här fick jag chansen att säga till honom och han lyssande bra. Dock var jag ju nära honom och när det blir avståndslydnad blir det genst svårare, menmen...

 

För första gången på länge fick vi till en ordentlig lydnadsträning nu under förmiddagen. På vägen ner till planen bestämde jag mig för att vi skulle träna fjärr, metallapport, rutan och sedan vittring och även hur jag skulle träna och vad jag skulle fokusera på. Jag är faktiskt lite stolt över att jag lyckades hålla mig till det på ett ungefär, lite fritt följ klämdes in och vittringen hamnade innan rutan.

 

Innan vi körde igång på riktigt tränade vi lite lägganden och att han ska lägga sig direkt på kommando. Tränar lite och märker ungefär samtidigt som Pelle att det har kommit in en annan lös hund med matte på plan bara går några meter bakom oss. Jag tog ett djupt andetag och fortsatte med vårt, Pelle hängde med som om det inte var något annat alternativ, vilket det ju inte var heller för jag hade kontrollen! Duktiga mig :)

 

 

Fjärren gör han fantastiskt. Han har inga problem med tekniken i skiftena, det går som på räls.Anledningen till att jag körde det som första moment var just att jag ville utmana honom lite när energin var på topp och se om det skulle bli någon framåtskifte, men icke. Ibland orkar han dock inte lyssna på mina kommandon när jag står på ett längre avstånd och tycker det är bekvämare att ligga kvar istället för att ställa sig upp, det tycker inte jag och vi fick jobba igenom det ett tag. I slutändan var vi båda överens och skiftena var både snabba och snygga.

 

Metallen har vi inte kört sedan lägret men fortsatte i samma anda. Jag kastar iväg den och Pelle efter, när han ger den till mig resulterar det i att jag kastar iväg den på nytt. Bygger upp ett värde i den och det märks på Pelle att han börjar tycka den är roligare och roligare! I slutet testade vi att han även skulle gå in i position innan jag kastade iväg igen och även det klarade han fint.

 

Sedan kom ännu en hund och dennes matte in på plan och började kasta en boll. Vi gömde oss inte utan jag tog tillfället i akt att träna lite Fritt följ och position. Svårt tyckte Pelle som ibland kände sig tvungen att kolla in den roliga schäfern i andra änden av planen men jag tycker ändå han lyssnade bra på mig och hade inga tendenser till att låsa sig. Lekande/springande/lösa hundar har annars varit bland den jobbigaste störningen för oss, där jag är säker på att jag och mina känslor är den riktiga boven i dramat. Skönt om vi håller på att vända det!

 

Sedan tog vi tag i vittringen. Den blir mer och mer lik en riktig vittringsapportering och den lilla grå imponerar på mig. Han visar stor säkerhet och jobbar med bra tempo och noggranhet, iallafall enligt vad jag ser. Roligt! Gillar framförallt klippet när pinnarna ligger på rad och han vet precis vilken han ska ta.

 

 

Sist men inte minst körde vi rutan och den har vi inte heller kört sedan lägret. Pelle hade inte riktigt koll på var rutan var men efter några uppvärmningar och påtalningar om att han skulle vara i mitten av rutan kom han på sig själv och spikade den varje gång därefter. Testade några lägganden och även här tyckte han att det var mattes tur att jobba så han stängde av öronen och lät mig gå fram och lägga honom istället. Dumhund. I slutet hade han dock fattat att man fick mer ut av att lägga sig på kommando direkt istället.

 

Supernöjd med träningen idag och framförallt med att jag klarade av att hålla mina nerver i styr och fortsätta vår träning och utmana när det uppstod plötsliga situationer som jag i tidigare istället hade försökt undvika.

 

Skulle egentligen åkt till klubben och tränat idag men har man inget körkort och ingen som skjutsar en kan det bli svårt. Istället håller vi oss hemma och tog med cykeln ut på eftermiddagsturen. Vi hittade en bra väg där Pelle faktiskt kunde få springa lös bredvid cykeln under en sträcka viket han uppskattade. Han hamnar lite långt fram ibland men lyssnar faktiskt förvänansvärt bra på mig och håller sig i relativt bra poisition hela tiden.

Det kommer nog bli mycket cyklande framåt våren!

 

(förutom att dagen nästan är slut) För idag fyller världens underbarste hund 3 år!! Älskade vän vad tiden har gått snabbt! Nu kan man inte längre skylla på att han är unghund så det är bäst han uppför sig nu, haha ;)

 

 

Dagen till ära har vi invigt cykeln och tagit några varv runt området. Pelle sprnag lugnt och sansat (mogen som han är nuförtiden) och lyssnade bra. Sedan fick han även världens finaste pannkakstårta som han gav betyget 10 av 10. 

 

Var en sväng på klubben ikväll och tränade lite. Pelles energier var på topp och vi passade då på att träna lite ordförståelse samt snabba skiften i ligg och stanna, supersnabba Pelle. Känns som treans inkallningar börjar släppa lite nu!  Körde även lite konskick och i slutet blev det en vittring, första utomhus. Tycker han är duktig som jobbar på bra med näsan och anstränger för att hitta den rätta utan att ge upp eller slarva! :)

 

Kom även på att idag är det exakt ett år sedan vi fick vårt efterlängtade LP1. Resultatmässigt har vi inte kommit så långt som jag kanske trodde men båda jag och Pelle har utvecklats och lärt oss så enormt mycket sedan dess så det gör verkligen ingenting!

Kunde inte låta bli att träna lite i eftermiddagssolen tidigare under dagen. Pelles ögon lyste och han tyckte det var såå kul att få köra lite igen. Vi tränade lite ställanden. En elitfjärr som gick helt perfekt och sedan ett fritt följ som var tänkt som ett kort ett men som nog blev upp emot 10 minuter då det kom en stor hund och gick över planen. Den hade väldigt roligt och jagade pinnar som dess matte kastade åt den. Istället för att, som jag annars hade gjort, flyttat oss till andra sidan planen och sett till att pelle inte såg den, utmanade jag nu oss båda och gick mot den. Svängde mot den, stannade mot den, sträckte på ryggen och trodde på oss. Han fastnade nån gång men med en påminnelse från min sida gick han så snyggt så snyggt. Och uthålligheten var det ju inget fel på heller, efter att hunden försvunnit gick han lika bra och om inte bättre än innan.

 

 

två instagrambilder från de senaste dagarna

Här händer inte mycket. Vi har tagit en välbehövlig och framförallt frivillig paus från träningen. Istället tar vi fina turer i slottskogen, ägnar mycket tid åt bara sällskap, njuter av sommarvärmen och träffar vänner under olika former. Pelle får följa med på det mesta och tar allt med ro och trivs nog lika bra som jag med en paus från vardagen, och som en god vän sa senast idag finns det nog inte många hundar som alltid är lika glada som Pelle ;) Två bilder från de senaste dagarna:

 

Lovet har knappast kunnat börja bättre. Var hos Tilda hela gårdagen där vi bland annat besökte ett ödehus och hundarna fick ordentlig miljöträning. Pelle var duktig och hanterade den nya miljön väldigt bra. Bilder tog vi och satt sedan uppe till 7 på morgonen med redigering och fix. Efter några timmars sömn intog vi frukost på altanen i endast linne och trots det var det så varmt att man fick riktiga sommarkänslor. Därefter tog vi årets första promenad utan jacka och passade på att njuta riktigt ordentligt.

 

Jag övningskörde och hämtade upp farmor på centralstationen mitt i rusningstid. Det var en upplevelse men jag klarade av det, börjar känna mig mer och mer säker i bilkörningen.

 

Och som om inte detta var nog är Pelle nu näst intill friskförklarad. Såret har läkt superfint och han går inte längre på mediciner. Han ska fortfarande ta det lite lugnt eller iallafall vänjas lite sakta vid mer aktivering men nu kan vi iallafall köra igång mer ordentligt med träning osv.

 

Vi tog en sväng till en lekplats där både jag och Pelle hade det väldigt kul. Pelle sprang upp och ner för klätterställningen men favoriten var nog helt klart att åka rutschkana :) knäppishund!