Jag och Linda åkte igår  ner till Halmstad och deras hundarena där vi mötte upp Hanna för ett par timmar träning med hundarna. Det var öppenträning och emellanåt var det väldigt mycket hundar. Vi fokuserade på det fria följet samt apportering och fjärr, på egen hand körde vi sedan igenom samtliga av tvåans moment och pelle visade att han kan. Platsliggning körde vi och det var inga problem trots enorma störningar runt omkring.  Sedan åkte vi hem till Hanna, Lasse och deras 6 hundar där vi skulle få stanna över natten. Trots att Pelle aldrig har träffat så många hundar att bara vara med så skötte han sig väldigt bra. Lite ovant tyckte han det var men jag tyckte han var duktig. Natten tillbringade vi i den fina gäststugan och både Pelle och Charlie kunde slappna av och sova gott tillsammans.

 

Innan vi packade in oss i bilen igen tog vi ännu ett träningspass på Hannas egna appellplan, lyxigt! Här körde vi igenom hela tvåans program där vi tog in så mycket som möjligt ifrån klass tre. Jag har nämligen, efter många funderingar, bestämt mig för att inte fortsätta efter LP2. Det är ingenting som kommer gynna oss i våran träning utan vi riskerar bara att stannas upp och bli irriterade. Det mesta fungerar ändå hyfsat och det är mest finslip som behövs nu, roligt med lite nytt! Han blev väldigt distraherad av en 

 

 

Under dessa två träningstillfällen och med hjälp av dessa två duktiga tjejer har vi har kommit fram till två saker som vår träning måste fokusera på i nuläget. När jag tränar med Pelle måste jag ha rätt känsla. Annars fungerar ingenting. Jag kan inte gå in på plan och vara osäker på honom eller tvivla för då fungerar det inte, inget snack om saken. Detta fick jag flera, flera bevis på under träningarna, jag måste lita på honom. Tillit, tillit, tillit! Och detta gäller i allt från om jag ska våga göra en apportering i en hall full med andra hundar, om jag kan gå ett fritt följ utan blicksläpp elller om jag kan belöna honom genom att släppa upp honom, busa eller kasta en boll. Han reagerar så tydligt på mina känslor att man knappt kan tro det är sant.

 

För det andra, och som jag tror hänger ihop med det tidigare är att Pelle måste bli bättre på att hålla fokus. Att han ska jobba när jag har bett honom och inte flyta iväg med blicken eller nosa. Han är för lat och orkar inte alltid anstränga sig för att utföra sin uppgift korrekt. Trots att han vet vad han ska göra till hundra procent. Skärpning för både hund och matte helt enkelt.

 

Tack för de här dagarna och många bra tips och idéer Linda och Hanna! ♥