En egentligen helt obetydlig liten händelse. När vi var ute och fotograferade igår hade vi lagt hundarna vid en stolpe. Jag la Pelle ner för att han skulle vara lite lugnare. När vi hade fotat en stund kommer en fin bordercollie och ska gå förbi. Jag tänker inte så mycket på det utan blir mest nyfiken på hur Pelle ska reagera, för de går bara någon meter ifrån honom och jag är 5,6 m åt andra hållet. Pelle tittar lite men har inga tendenser till att resa sig eller hitta på något annat. Hunden går föbi och vi förtsätter fotografera. När vi senare går därifrån ser jag att Pelles koppel inte alls ligger runt stolpen utan helt löst bredvid.

 

Är säker på att han hade hanterat det annorlunda om jag visste att han var lös. Fast då hade jag kanske inte ens testat honom... Tänk vad mycket våra känslor spelar roll och jag vet att om bara jag får ordning på mig själv är han en toppenhund!