Idag fick ängårdsbergen besök av mig, mamma och Pelle. Det var inte särskilt mycket folk ute och pelle fick springa lös hela tiden. Och han skötte sig fantastiskt. Vi passade på att träna lite fot varje gång det kom en joggare, en cyklist eller bara någon som gick förbi. Han var helt otrolig, inte ett enda blicksläpp trots att han vissa gånger inte visste att det skulle komma någon bakifrån. Superduktig, kontakt, glädje och fokus! Woho!

 

Jag la också ett spår till honom. Upp i skogen (väldigt mycket upp faktiskt, näst intill bergsklättring blev det, haha), ett antal vinklar (både snäva och runda), 2 apporter+slut, och varierad teräng. Det fick ligga runt en timma medan vi gick en runda och då var Pelle relativt trött redan innan spåret. Men han fick lite vila och vatten och så var det full fart i spåret. Han jobbar väldigt bra långt ut i linan nu, han tapppar lite och är inte så noggran som jag skulle vilja att han var. Apporterna är inget problem vilket är väldigt skönt. inte heller vinklarna utan det är bara att han måste vara lite mer noggran och hela tiden tänka på var spåret ligger. Men han gjorde ett bra jobb ändå! :)