Idag fick sig Pelle ett spår för första gången på väldigt länge. Både han och jag tycker det är roligt men vi (jag) är väldigt dåliga på att hålla igång och spåra regelbundet. Under vissa perioder spårar vi jättemycket och lydnaden får stå tillbaka medan andra perioder spårar vi ingenting utan kör bara lydnad. Varför hittar vi inte något mellanting? Det hade varit det optimala men det är svårt!

 

Hur som helst. känslan överlag kändes inte helt toppen, började spåret på 10 m asfalt bara för att jag var nyfiken hur han skulle reagera. Men det fattade Pelle inte alls så vi gick förbi och startade där gräset började. Det gick på äng, 3-4 vinklar och 2 apporter och en boll i slutet.

 

Negativt med dagens spår var att han var rätt flamsig, sick sackade en del och hade inte full koll på spårkärnan. I slutet var han trött och orkade inte riktigt kämpa för att hitta tillbaka. Positivt däremot, han markerar spårapporterna jättefint och ger dem till mig. Sedan tog han alla vinklar, även de som var riktigt snäva. Fraförallt är jag väldigt nöjd med att han hade ett riktigt härlig drag i linan när han var säker. Han visste vad han gjorde och jag kunde bara följa efter. Härligt!

 

Tror Pelle har potentialen att bli en duktig spårhund men inte om jag inte ger honom möjligheten (såklart...). Jag ska försöka varva lydnaden med spåret och kanske hittar någon spårkompis så man inte måste göra det själv varje gång.