Imorse träffade vi som sagt Susanne opch Lia för lite efterlängtad lydnadsträning.  Pelle är mycket bättre i tassen så vi tränade på som vanligt fast utan långa springsträckor. Att vi inte har tränat "på riktigt" på ett tag, att Susanne och Lia var helt nya för Pelle och att Pelle fick köra som nummer två gjorde honom vääldigt het. Dessutom har han väldigt hög förväntan vilket jag skriver lite mer om längre ner.

 

Planen var rutan men jag käne att jag behövde ta ner honom lite först så vi körde Fritt följ. Men hjälp av Susanne kom vi fram till att Pelle har en position alldeles för långt fram. Han har bröstkorgen vid mitt ben istället för huvudet som det ska vara. För att rätta till ska vi backa tillbaka och börja om lite. Ett perfekt arbete som man kan jobba med inomhus nu när det börjar bli mörkare och kallare utomhus. Annars jobbade han jättebra och trots att det var lite som störde honom så ansträngde han sig för att göra rätt och det märks att han tycker det är roligt.

 

Sedan testade vi rutan och fokuserade på att se hur han jobbade i rutan. Han vet att han ska till den och det är något runt dem men han vet inte var han ska vara. Jag vill ha honom i mitten och vi kom fram till att testa en ny variant. Tasstarget. Ännu en sak att jobba med inomhus. Jag vill inte ha något letande i rutan så jag kommer inte köra med tasstarget fullt ut utan varva med och utan rätt mycket så får vi se hur det går.

 

Pelle blir alldeles för upphetsad innan träning för han har så mycket förväntan och det leder till frustration om det inte händer något. Jag vill att han ska tycka det är roligt men inte så roligt att han inte kan fokusera. Jag fick hjälp av susanne att märka när och hur han taggar upp vilket kan leda till att han slår över. Så länge jag fokuserar på honom går det bra, då är han relativt lugn. Men såfort jag riktar uppmärksamhet någon annanstans så vet han inte vad han ska göra och går upp i stress. Hundträning är en är en svår balansgång. Jag ska testa en stund med att alltid ge honom en uppgift att göra mellan och innan själva träningen. Sedan måste jag få in i mitt huvud att han tycker det är roligt och att jag inte hela tiden måste peppa upp honom som jag gjorde innan (och nu). Många gånger räcker det med att belöna med rösten, jag måste inte kasta en boll varje gång, jag måste sänka förväntan...

 

Susanne och Lia är ett jättehärligt ekipage. Jag kommenderade dem i fritt följ och elitens ruta och det gick lysande. Vi ser fram emot nästa träningspass!