Efter att jag hade fått skriva av mig lite igår hade jag ju ingen annat val än att bara gå ut och köra idag. Vi började med en lite längre morgonpromenad där jag bestämde mig för att lita på honom och an fick springa lös. Duktig och glad Pelle!

 

Sedan, efter att ha grubblat en rätt bra stund om vilken plan jag skulle gå till, traskade vi iväg runt lunchtid. Lydnadsträning stod på schemat! Hittade en ny plan och körde igenom det mesta. Rutan började han med att springa in med från sidan men rätt snabbt fattade han vad det var han skulle göra och gjorde ett par riktigt snygga skick.

 

Inkallningarna jobbade vi med att han inte ska börja bromsa in när han har kommit förbi mig utan att vända upp precis vid mina ben. Inga problem här, men det blir svårare när man lägger till höga avstånd där han får upp mer fart och därmed mindre huvud. Läggande under gång körde vi igenom och ibland fuskar han och lägger sig bara halvvägs. Tränade med baklängesmarsh och då reagerade han bra, tror det är en bra väg att gå. Så det får vi inte glömma bort att fortsätta träna.

 

Allra gladast är jag dock över apporteringen. Som jag har skrivit brukar Pelle inte vara så glad i apportbocken när vi tränar själva men idag var han taggad, tänkte, och jobbade för den. Vi tränade först på enbart gripanden där jag såg framsteg direkt, sedan tränade vi fart och han galloperade hela vägen ut och hela vägen in. Kändes skönt att få ett tillfälle att träna ordentligt med apporteringen och inte bara försöka få Pelle att tycka om den. Hoppas intresset för apporteringen kommer ligga kvar :)

 

 

Efter att ha kört några fler skick till rutan och ett pass med Fritt följ där han jobbade bra trots en skällande hund som gick förbi tänkte jag att det var dags att ge sig. Pelle var dock lika taggad som innan och vi körde därför lite fjärr. Efter ett långt pass hade han GRYMT snygga skiften och det kändes som om vi kanske kan få till den där fjärren någon gång ändå.

 

Det var skönt att komma ut och få köra lydnad igen. Jag hade jättekul och man såg på Pelle att han också hade det. Det bara lös om honom och han var så himla glad! Vi avslutade och gick hem genom skogen där Pelle fick sträcka ut och göra slut på de sista fysiska krafterna. En bra dag, nu sover han gott i soffan och mitt samvete kan andas ut :)