Nu är vi nyss hemkomna från Tävling på Orust BK. Idag var det min och Pelles tur att försöka oss på appellklassen. Vi har fokuserat mycket på lydnaden den senaste tiden och det har därför inte blivit så mycket spår och Pelle har lyckats glömma bort vad det är man ska göra. Har tränat mycket de senaste veckorna men hade inte jättehöga förväntningar inför denna tävling utan tyckte mest det skulle vara roligt om vi blev godkända. Men det gick inte så bra med den förhoppningen, hah!


Vi samlades vid en bensinstation på Orust för lottning kl 8 (gäsp...). Jag fick nummer två och vi blev utplacerade på "vår" äng. När domarna var klara med ettan var det bara att sätta igång. Pelle var duktig men efter en stund blev han lite virrig och gjorde lov efter lov för att hitta spåret igen. Vi kom framåt men väldigt långsamt, han hittade apporten och markerade den bra och sedan fortsatte han på det lite virriga spåret. Han fixade vinkeln och sedan hör jag hur domarna står borta vid vägen och visslar och vinkar åt oss. Tydligen var Pelle inte tillräckligt duktig så de bröt oss. Lite tråkigt eftersom han ända var på spåret men han spårade ju inte särskilt snyggt så lite förståelse hade jag nog. Dock blev det väldigt konstig och förvirrat eftersom jag var tvungen att bara bryta Pelle när han jobbade i spåret. Tyckte vi kunde ha fått fortsätta spåret till slut och sedan få nollan.

Eftersom vi nollade spåret var det ju ingern chans för oss att bli varken godkända eller uppflyttade. Jag tänkte om och såg tillfället som en bra träningstävling istället. Därför struntade jag i både budföringen och platsen för att både jag och Pelle skulle få en sån positiv bild av dagen som möjligt.

Lydnaden gick som det gick. Linförigheten var vissa stunder katastrof och vissa helt underbar. Han visste att framförgåendet skulle komma och var på väg ifrån mig vissa stunder. I slutet skärpte han sig och då var det snyggt. 6,5 poäng med många många kommentarer, himla petiga domare...

Framförgåendet var ett av de momenten jag var osäker på men han klarade det verkligen över förväntan! När vi har tränat har vi tränat typ 2-3 meter innan belöning för jag har tyckt det verkar så långt men idag gick vi säkert 6-7 meter med stanna kommado och allt. Han skötte det supersnyggt och jag är så glad över att han klarade det!

Sedan var det läggande under gång men pelle trodde det fortfarande var framförgående det handlade om, haha. Jag fick dock in honom igen och han la sig bra. Sedan hade han tydligen börjat klia sig och sedan ställt sig upp lagom till satt jag vände mig om. Jag la honom ner från min plats innan jag gick tillbaka. Han har alltid lagt sig och aldrig ställt sig upp innan så förmodligen var det bara en engångshändelse.

Inkallningen gjorde han supersnyggt som vanligt. Sedan belönade jag honom lite för mycket så han stressade upp sig och gick upp i varv och började hoppa och skälla. Inte ok över huvud taget... Jag fick honom lugn till apporten där han tog ett frivarv innan han kom tillbaka till mig. Suck, det behöver vi verkligen träna på...

Hoppet kan han och han gjorde det även idag såå snyggt! Inga problem och trots att mycket gick knasigt överlag så är jag faktiskt nöjd över hans insats idag.

---

Dock kan jag inte säga att arrangemanget var särskilt trevligt över huvud taget och det berodde inte alls på mina mindre höga poäng. Förutom ett "bra" i protokollet för hopppet tror jag inte att jag fick ett enda positivt eller peppande ord idag. Det enda domarna gjorde, och gjorde med besked, var att påpeka för alla, inför alla, vad man var dålig på och vilka stora problem man skulle få i framtiden. Jag till exempel, har tydligen ett dåligt ledarskap eftersom jag låter min hund bita på mig i vardagen och det är något jag verkligen kommer behöva jobba med så det inte urartar ännu mer. Sedan kommer jag kommer inte heller lyckas i varken lydnaden eller spåret eftersom Pelle är för glad och sprallig. Jag har inte heller tränat spår och det är helt idiotiskt av mig att inte träna på saker man ska tävla i, varför anmäler jag mig till en tävling utan att träna på momenten?!

Detta var några av de påståenden jag fick av de två domarna idag. Jag tycker det är fruktansvärt hur man kan stå och bara mala på inför alla ekipage vad man har för fel och brister, enligt dem. Det är klart att jag inte låter Pelle hålla på så i vardagen och  de har ingen aning om hur mycket jag har jobbat för att få bort de problemen. Och självklart har vi tränat, näst intill varje dag har vi spårat, med lätta spår, för att få honom att komma på hur man gör. Men alla kan ha dåliga dagar ibland och idag var det våran tur. Men även de som blev uppflyttade med höga poäng fick bannor, och även de som bröt för att de kände att det inte funkade idag. Något negativt hade de om alla idag och ingenting positivt eller peppande alls!

Bara för att de mal på så mycket om oss så kände jag att jag och Pelle faktiskt var duktiga idag. Trots rekordlåga poäng så var det faktiskt en bra känsla ute på plan och det är vad jag tycker är viktigast. Vi var ett team och lyckades till och med få med två pokaler hem. Inte för att vi förtjänade dem men ändå.  Av 6 ekipage blev 1 uppflyttad och ingen godkänd. 4 stycken fick nollor på spåret. Nästa tävling blir det förhoppningsvis högre poäng men jag och Pelle är glada för den här dagen. Förutom att jag var så arg så  jag knappt kunde stanna kvar inne i klubbstugan, som de betedde sig idag gör man inte och framförallt inte i appelklasseran där det finns många nybörjare och debutanter.

Nej, domare som håller föredrag om hur dålig man är och suckar över en på plan är ingenting jag föredrar på tävling. Orust komer jag inte att åka tillbaka till. Det är en sak som är säker.