I morse vaknade jag kl halv sju av mig själv, inga jobbiga väckarklockor och ingen stress upp. Däremot låg jag inte kvar och latade mig särskilt länge. Jag och Pelle var ute 7 till 8 istället för halv 8 till 8, skönt med massa frisk luft att börja morgonen med. Eftersom jag är som jag är så blev det ingen långpromenad som jag hade tänkt först, vi kom faktiskt inte längre än till fotbollsplanen... Träningsnörd? haha!



Eftersom jag vill ut och tävla nu så snabbt som möjligt fokuserade jag ganska mycket på platsliggningen. Inne är han jätteduktig men jag måste börja ta ut träningen lite mer nu. Vi tränade på att han skulle lägga sig plats från utgångsposition och han skulle ligga kvar när jag går iväg från hans sida och sedan tillbaka. De senaste dagarna har det kännts som om vi har tappat lite i platsträningen men idag var han superduktig! 



Vi tränade lite framförgående också eftersom det krävs för apell-lydnaden. Kastade iväg en leksak med synretning så det blev en tydlig dragningskraft framåt. I början var han lite osäker, man brukar ju inte få dra i kopplet... men sedan gick det faktiskt riktigt bra. Lite osäker från fot till före då han stannade upp och kollade på mig men när han väl kom igång var det full fart framåt. han klarade också ett stannakommando så det är vi också nöjda med.

 

Vad gjorde vi mer? lite klick och tricks blev det ju, har aldrig tyckt att det är så roligt innan men nu har intresset växt, det hänger nog ihop med att Pelle tycker det är så himla kul. Vi tränade också lite läggande under gång och fritt följ. Fritt följ är verkligen inte Pelles - eller mitt - favoritmoment. Han tappar motivationen så himla lätt och det är säkert jag som klantar mig på något sätt. Visst jag kan jobba upp den men efter en period med inte så mycket fokus på det så är all glädje och motivation som bortblåst. Det är ett problem för oss eftersom fritt följ är ett så viktigt moment som ingår i alla klasser och sporter. Jag måste hitta något som gör Pelle mer motiverad. hmm...? 



En annan sak som var riktigt bra var att Pelle hade en väldigt bra kontakt med mig trots att det gick andra hundar förbi. När det går förbi hundar brukar jag alltid medvetet träna så att Pelle hamnar bort från hundarna, så att han inte ser dem. Men jag har bestämt mig för att jag måste lite mer på honom, jag är alldeles för feg och den fegheten hindrar oss i alla möjliga situationer. Därför utmanade jag oss båda två och gick emot hundarna istället så att Pelle såg dem utanför planen. Visst, de var intressanta men han stannade hos mig och kontakten kom gång på gång tillbaka till mig. Det kändes skönt och detta är något vi ska fortsätta bygga upp så att vi kan fortsätta utevcklas i den takt vi vill och främst koncentrera oss på oss och inte på vad som finns runt om.

Lite redigerade bilder också...