Vi åkte ut med hela familjen på en liten kvällsutflykt. Vi åkte mot badplatsen för att systrarna eventuellt skulle bada. Pelle sprang omkring och var glad över att alla var med. Han är hopplös i koppel (han vill gå först...) och underbar lös. Sedan stannade vi vid en liten strand och jag och Pelle ställde oss bakom några klippblock för att Pelle skulle stressa upp så lite som möjligt när de badade. Dock förstod han att något var på gång och kände sig tvungen att hålla koll på alla. Stress, stress...

 

Vi tränade lite där bakom klippblocket. Han var lite stressad och orolig men när jag tog upp honom i fotposition höll han den. Han fick kämpa men han höll den. Vi körde även en fjärr som gick otroligt, sist körde jag en inkallning vilket jag kanske inte borde ha gjort. Han sket i mig och sprang över till resten av familjen. Jag sa till dem att inte bry sig om honom medan jag gick och hämtade honom. Efter detta smet han ännu en gång och här var stressen ett absolut faktum... Det slog över och bara sprang runt och skällde. Jag tog ett djupt andetag, gick lugnt mot honom tills han förstod att det inte hjälpte att bete sig som han gjorde och stannade så att jag kom fram till honom. Då fick han ligga stilla en stund och lugna ner sig.

 

 

När vi gick sedan fick han springa lös och kunde hålla koll på oss i sin egen takt vilket lugnade honom relativt snabbt. Tillbaka på parkeringen körde vi igenom samma träning som innan utan stressdelen och det gick väldigt bra. Inkallning, FF och fjärren skötte han utan några som helst tecken på tidigare stress.

 

Vi har jobbat mycket och kommit väldigt långt med hans stressproblem, men vi är inte klara än, tydligen... suck.