Ojojoj vad duktig pelle har blivit i spåret nu! Jag fick med mig Ella ut på en liten hundutflykt och vi började med att gå och lägga ett spår. Spåret blev, åter igen, drygt 200 meter långt. 2 stycken träapporter plus slutbollen och hela 8 (!) stycken vinklar. Vi som de senaste gågnerna har haft 1-2 mjuka vinklar hade nu 8 varav minst hälften var nära 90-gradiga. Det var inte riktigt meningen men vi var tvungna att planera om lite mitt i eftersom det inte gick att gå där vi först hade tänkt.

 

Medan spåret fick ligga till sig gick vi tillbaka och körde lite lydnad. Fokus låg på rutan och det gick himla bra. Vår trädgård är inte särskilt bred eller lång så det blev inga stora avstånd men han hade bra fart in i rutan och framförallt tyckte han det var roligt och gjorde rätt!

 

När spåret hade legat i ca 1,5 timma och det hade blivir rätt ordentligt mörkt ute (det har en tendens att bli det när jag spårar...) gick vi ner till spåret. Pelle far iväg som han aldrig hade gjort innan och jag, som inte såg ett dugg av snitslarna jag hade satt upp hade inte mycket annat val än att bara lita på att han visste vad han gjorde. Och det gjorde han, första apporten tog han upp klockrent, likadant med alla de följande vinklarna, ALLA! Även de 90gradiga tog han utan att ens nosa förbi dem, hur duktig får man va?! :) När vi hade kommit förbi området med alla vinklarna kom vi till den sista raksträckan och då märktes det verkligen att han var trött på riktigt. Tempot var otroligt mycket långsammare och han orkade knappt ta sig igenom, han jobbade ändå på bra och även den anda apporten tog han finfint. Och bollen hittade han ju såklart också!

 

Kan inte vara annat än supernöjd äver honom idag. Pappa och Ella följde med och gick spåret och de var inte jätteduktiga på att hålla ordning på linan och sina egna fötter samtidigt. Emellanåt blev det därför tvärstopp för mig och Pelle men han brydde sig inte så mycket, haha! Tror det är dags för oss att anmäla till en appellstart snart iallafall!  :)